Göteborgsposten – 28 februari 1861, sida 1

) trutna bemödanden och pressens ofantliga ir .j verkan på allmänna tänkesättet, om någ stort skall vinnas. Det går i alla fall hva Iken fort eller lätt, ty liknöjdhet och tröghe Järo ännu allt för mycket rådande inom vå land; men genom exempel och bearbetninga Itorde så småningom en bättre anda göra si gällande. Föremålet för denna uppsats är att någon mon kunna bearbeta sinnena och me samma lemna nödiga vinkar om ett och anna egentligen rörande landsbygden, som ick torde böra förbises, såvida man vill vinn: ändamålet. : För det första bör man ej på landsbyg den göra minsta afseende på någon likhet kläder, ty i denna fråga böra alla ögat sme kande grannlåter åsidosättas. Här få e några paraderande uppsträckta marionettei påräknas. Nej! här blir hufvudsaken att få svenska krigare, som kunna göra nytta: farans stund och ej militärisk ståt på parad. fältet. Inom landet äro de herrligaste och vigtigaste segrar vunna af icke uniformerade härmassor. Icke hade den odödlige fosterlandsvännen och frihetshjelten Engelbrekt någon uniformitet att fröjda sig åt bland 100,000 bönder, men slåss kunde de, nedbryta förtryckets borgar och röfvarenästen kunde de, uppoffra lif och blod för ett ålskadt fosterland kunde de äfven, så att på nästan exempellös kort tid största delen af landet blef befriadt. Icke hade den verkligt störste af alla svenska konungar, befriaren, reformatorn, krigaren och skaparen af ett kraftigt rike, Gustaf den förste, någon annan mundering på sina dalkarlar, då han började befrielsekriget, än skinnpelsar och annan dylik prydnad, men historien visar oss, att de voro värdiga sin store anförare. Den ädle, genialiske, af skön fosterlandskärlek glödande Stenbock hade väl ej annan drägt på sina ,,gedepågar än vadmalströjor, skinnbyxor, träskor eic., men ändå vunno de en seger sådan, att ingen fiende sedan dess vågat sig öfver sundets blåa bölja i sådant ändamål. Derföre, om man vill närma sig ett stort mål, så bort med allt småaktigt, allt i detta fall hinderligt, allt tomt prål, skryt, flärd och fåfänga! Det ir hänförelsens heliga eld, tänd på fosterlandets altare, som brinner lika klar och varm under vadmalsrocken och skinnpelsen som under klädesrocken och guldgaloner; och näst denna frihetsandande fosterlandskärlek står uthålligheten, umbärandet, försakelsen och vanan att taga den onda dagen med den goda. Våra tiders ädlaste man och störste hjelte, krigaresnillet, folktjusaren, för Italiens rihet, enhet och lycka sig helt och hållet ippoffrande undermannen Garibaldi, kunde alldeles omöjligt få någon uniform af likhet i sina armåeer, hvilka bestodo af alla möjliga classer, tillochmed prester och munkar, men indå utförde han det, för vanliga menniskors ögon att se, alldeles omöjliga. Lik en annan