Göteborgsposten – 28 februari 1861, sida 1

—— — VV Reader sot U——— LK Lr Ryssland; men om en allmän beväpning kom mer till stånd under fredens lugna tider, s kan i farans stund åtminstone 500,000 ma uppställas ; ty här är ej fråga om paradrege menten, utan om säkra skyttar, och i så fal behöfvas icke så felfria personer, blott ögo nen äro goda och någorlunda rörlighet före finnes. , En sådan väl ordnad landtstorm skulle enligt min fulla öfvertygelse, ha det stor artadt goda och nyttiga med sig, att vi skull i de flesta fall blitva befriade från krig inon vårt kära fädernesland, ty om hela landet: gevärsföra befolkning befinnes stridsfärdig och öfvad i vapnens bruk, kan man ej rimligtvis antaga, att någon stats regering skulle vars så däraktig att här låta ödelägga sina armåer ty att så blefve händelsen, vore utom all tvifvel, enär skarpskyttarnes kulor skulle inom några månader bortsopa inkräktarens legioner. Äfven skulle i en framtid beväringsexercisen blifva ofantligt mycket förkortad och andra årets vapenöfning helt och hållet försvinna. Hvem vet icke hvilken oerhörd arbetstid som går förlorad för landtmannen under det mötena pågå. Vore landet ändå derigenom fullt betryggadt, så vore uppoffringen ej alls för stor, men nu är detta icke händelsen. Jag kan ej se någon annan utväg i alla händelser, än att gå man ,,ur huse, som det heter, om landet under svårare anfall skall kunna befrias; men det vore då annat att ha 100,000:tals skarpskyttar att uppställa till landets försvar än oöfvade massor, hvilka, i känslan af sin okunnighet, kände sin svaghet och derigenom saknade det mod, som är ett nödvändigt vilkor för en segrande armå. De flesta af landets städer hafva med berömvärdt och fosterländskt sinne föregått med exempel i skarpskytteföreningars bildande, och detta är ett glädjande tidens tecken. Det kommer nu mycket an på huru dessa föreningar bildas och huru deras reglementen gestalta sig om exemplet kommer att vinna efterföljd på landsbygden. Skulle det frihetsfiendtliga förslaget, att tå kårerna under krigslagarne, på minsta vis vinna gehör, förr eller senare, i städerna, så vore det i och med detsamma tvärslut med alla försök på landsbygden i slikt ändamål. Detta vore en oersättlig skada, ty städernas befolkning i Sverige förslår icke mycket om det gäller på, derest icke landsbygdens hela manliga gevärsdugliga befolkning kommer med; ty på landsbygden finnes både mängden och den fysiska kraften; der finnas härdigare, friskare och mera försakande elementer, mera vana vid arbete och tarflig kost och umbäranden af många beqvämligheter, mera lokalkännedom och mycket annat, som eger värde i ett landtförsvar. Huru skall denna nationens vigtiga lifsråga kunna öfver allt på landet genomdrifvas och blifva omfattad med den värma och det leltagande den förtjenar? Härtill torde erordras alla fosterlandsvänners förenade oför