Göteborgsposten – 26 februari 1861, sida 1

— Ni torde vara god komma hem till mig på supE i veckan ? sade Gervais. — Mycket gerna, en dag då mina göromål tillåta det. Men, kommen ihog att vid minsta oförsigtighet , . . Bastiljen! — Brrr! inföll Gervais, men var lugn! — Sof ni lugnt på ert goda öra, tillade Gorain. — Och när ni träffar Bernard... — Det var sannt, afbröt Gorain ; hvad skall Jag säga honom ? — Ni skall mycket lifligt uppmana honom, att söka glömma denna olyckliga affär; mni skall säga honom, att han ej må vidtaga några mått och steg; att ministern åtager sig allt; att deras majestäter intressera sig för honom och att han skall, för att erhålla någon tröst för sin sorg, bli utnämnd till rådman. — Han med? inföll Gorain förvånad. —-Ja; den andra platsen är förbehållen åt honom ; det är derföre hr Gervais ej kan få den förrän till nästa år. — Godt, jag förstår. — Tron j att det skall glädja honom ? -För fan, det skulle vara märkvärdigt annars. — Och, tillade Roger samt lutade sig intill de båda borgarena, då j nu befinnen er midt i en statshemlighet, nu bören j blott stå till H.