— Jag vet icke, sade han ; jag uttalar blott min åsigt. — Jag låter den min själ gälla för hvad den är värd! Hrr Gorain och Gervais hade, oaktadt sin vanliga pratsamhet, ända dittills, från middagens början, tysta afhört samtalet, utan att våga uttala ett ord. Men denna tystlåtenhet började slutligen förefalla de båda hedersmännen besvärlig, hvarföre hr Gorain ändtligen tog mod till sig och sakta frågade Gervais: -— Om hvilken sak talar då hr Danton, min hyresgäst? -— Jag vet ej riktigt, svarade den tillfrågade. — Hvad! inföll Roger förvånad, har ni icke hört talas om de brott, som begåtts i hotel de Niorres ? — Nej, bästa herre... — Det är dock en högst vigtig och hemlighetsfull sak. — Hvad är det då? —En följd af förgiftningar, som föröder denne aktningsvärde embetsmans familj. — Ja, tillade Danton, hr de Niorres har redan sett sina trenne söner, sin syster, en af sina sonhustrur och sina barnbarn dö undan.