Göteborgsposten – 16 februari 1861, sida 2

martjenare. Jag har för egen del ingen lus att höra på er. Den unge ädlingen svängde härvid omkring på klacken. Fouch stod lugn och orörlig: icke der ringaste röreles lästes i hans ansigte. Hans for skande blick fästades blott ännu mera genom trängande på grefven. — Ni vägrar att höra mig? sade han. — Ja, svarade grefven. — Då...återtog Fouch och tog ytter. ligare ett par steg framåt. — Då...afbröt grefven och visade på dörren. Fouch ryckte på axlarne. — Om jag kommit hit och råkat störa hr grefven, sade han med ett tvunget löje, så är det derföre, att saken rör, såsom jag haft den ärar säga, en ytterst vigtig angelägenhet, och jag skall derföre icke låta afspisa mig på detta sätt. — Min herre! utbrast grefven högdraget. — Bah! fortfor Fouch kallt; hör mig först och främst, sedan kan ni låta kasta ut mig. Jag kommer hit för dHorbignyaffären. —Ni kommer å markisinnans vägnar? utropade Edvard med oväntad ifver. — Nej; men jag kommer just angående henne.