Göteborgsposten – 15 februari 1861, sida 1

yta, som under förra året inträffat och förhållanden: dervid, har till visshet öfvertygat mig, att öfver direktör Hagströms beräkningar och dess plan ick kan följas och jag borde visserligen icke nu, innal undersökningarne till ötver-intendenten öfverlemnats uttala någon bestämd åsigt i detta så allmänvigtig: ämne; dock anser jag mig på förhand och på god: skäl kunna meddela min otvertygelse, att regleringer af detta stora 40 qvadratmil vida vatten med en till loppsbassin, sjöns egen yta oberäknad, af mellan och 500 svenska qvadratmil icke låter verkställa sig genom den flodbädd (Göta elf), hvars stränder och vattenfall genom konstgjorda dyrbara inrättningal till sina dimensioner etter århundradens erfarenhe! af vattenhöjdernas maximum nu blifvit ordnade. Jag har äran härhos ötverlemna en tabell öfver några sjöns största flöden, hvaraf öfverintendenter inhämtar, att sjön 1860 stigit från 1 fot till nära 10 tot. Jag skall nu fullborda mina ritningar och aflemna mitt yttrande så tidigt i Mars månad, att ötverintendenten under Fastings marknad må kunna sammankalla komittens ledamöter och dessutom meddela då mera mangrant tillstädeskommande jordegare huru jag för min del anser frågan vara beskaffad. Då jag i detta bref sålunda framställt min farhäga i afseende på möjligheten att genom Göta elf bilda ett tillräckligt stort afiopp for sjön Wenerns flodvatten, anser jag mig tillika böra meddela, att någon annan väg för Wenerns afledning till hafvet än genom denna elf, icke finnes. Att öppna en grat från sjön Dettern genom Flo mader och vidare till Gota elf ofvantör Lilla Edet är visserligen en möjlighet, och denna lokal har jag också låtit undersöka, men kostnaden af ett sådant företag i förhållande till den vinst, som genom sjöns sänkning skulle uppstå, blefve allt för stor, då ödeläggelsen af alla egor, vägar och fabriker i denna dalgång på nära 2 mils längd icke skulle kunna förebyggas, och då vattnet i alla fall slutligen måste ledas förbi Edets sågverk och dessa anläggningar således utsättas för samma fara, som om sjöns reglering åstadkommes genom utvidgning af dess naturliga utlopp nära Halleberg, så måste ett sådant förslag alldeles öfvergifvas. Att öppna en ny flodledning genom de söder om Wenersborg belägna småsjöar åt Uddevalla, är af många skäl icke heller verkställbart och i dalgången mellan Hunneoch Halleberg har jag äfven låtit verkställa undersökningar, hvilka likaledes lemnet ett ofördelaktigt resultat. Wenerns flöden torde således efter min åsigt svårligen med säkerhet kunna förebyggas, och denna sjö är, med sin 40 qvadratmil vida yta, en regleringsbassin för de vattenmassor, som oregelbundet tillströmma från den landyta af omkring 500 qvadrat mil, som omgifver denna sjö och i densamma deponera sin nederbörd. Att någon fara för seglationsdjupet skulle uppkomma om sjöns flöden reglerades kan jag icke inse och erfarenheten har i synnerhet under de senare åren, då en allmän vattenminskning inträffat i landets alla vattendrag och äfven i sjön Wenern, visat att: sistnämnde sjö blott för några få dagar fallit under sin för seglationsdjupet bestämda höjd och om detta djup nedanför Wenern i Göta elf någon gång också skulle blifva för grundt, kan detta genom regleringsdammar vid Trollhättan, Åkerström och Ström lätt afhjelpas.