Göteborgsposten – 15 februari 1861, sida 1

Hr Roger märkte denna uttrycksfulla pantomim hos de båda vännerna och ett ironiskt leende krusade hans läppar. —Den tjenst jag ber er om, mina herrar, afser, att med er få repartisera om ölet, såframt j ej finnen min nu framställda önskan alltför djerf. Den känsla af oro, som nyss stått att läsa i de båda borgarenas ansigten, försvann nu för ett godmodigt leende. —Detta förslag anser jag oss böra gå in på, sade Gorain och gjorde ett tecken åt sin kamrat. — Jag är förtjust öfver att få klinga med min herre . . . herr — Roger, om ni tillåter, afbröt den främmande. — Härifrån Versailles kanske? frågade Gorain. — Ja, jag har en befattning hos grefve de Breteuil. — Hos ministern! inföll Gervais med beundran. — Ah! skyndade Roger sig att tillägga, jag har en mycket ringa befattning och står ej i någon stor gunst, men jag kan likväl ibland gagna mina vänner. De båda borgarena reste sig ifrigt.