Göteborgsposten – 14 februari 1861, sida 1

nn — re gå in på. Dessa låta dock af sin önskan att se striden slutad förleda sig att förbise följderna at denna lösning samt att densamma är värre än striden sjelf. Det är deremot för dessa faror som det eiderdanska patiet tyckes hafva fullt öppna ögon. Men om det är svårt att afgöra hvilketdera af dessa partier som har ofvervigten inom nationen, så tyckes det deremot icke vara så svårt att afgöra hvilketdera som bar det i regeringen, eller att inse att det åtminsione icke är det eiderdanska. Vida vanskligare är det deremot att bestämma om regeringen intagit denna ställning af ren filoholstenism, eller blott emedan den icke trott sig ha tillräcklig styrka och tillräckligt understöd för att kunna utföra den eiderdanska politiken. Alltsedan marsministeriets afträdande år 1848 ha de danska ministererna icke haft någon bestämd hållning, utan samtliga mer eller mindre stått på Indrömmelsernes Skraaplan. En sådan Indrömmelse var helstatstörfattningen sjelf då den infördes, och en sådan äro också alla försök att lappa om den etter de tyska stormakternas önskan. Vi se således, att det ingalunda är säkert att eiderlösningen ens skall komma att försökas ifall Danmark lemnas att stå isoleradt. Alla de som afhållas att ansluta sig till densamma af tron på bristande krafter tör densammas ytförande skola blifva tvungna att ge vika och acceptera helstatslösningen. Skulle dock en fremmande makt lofva understöd och hjelp åt Danmark, mot vilkor at eiderprogrammets bestämda återupptagande, så vore det en möjlighet att derigenom formå alla dem som endast af konsiderationer gått in på de hittills skedda jemkningsoch lappningsförsöken med helstatstörfattningen, att bestämdt upptaga ei derlösningen och göra den gällande i Danmarks politik. Det är genom att taga ett sådant steg som Sverige kunde inverka till en riktig lösning af den för hela norden så vigtiga dansk-tyska frågan, och det är så det bör handla. Att detta var konung Oskars politik är, såsom kändt, för att nyttja Orvar Odds uttryck, en offentlig hemlighet, och denna politik bör också vara hans efterföljares. Men detta är icke det enda sätt, på hvilket Sverige kan söka att bidraga till den riktiga lösningen af denna strid. Den beror nemligen icke blott och bart på hvilken lösning danskarne skola besluta sig att eftersträfva. Afven andra makter hatva sitt ord med i laget, och det är af vigt, att söka arbeta derpå, att de, som hafva intresse af frågans riktiga lösning, äfven understödja densamma, samt att de, som äro fiendtliga deremot, åtminstone må få så litet anledning som möjligt, att förhindra en sådan. De makter, som här kunna komma i fråga äro, utom Preussen, som förer motpartens talan i saken, Frankrike och England samt Ryssland. Sfinxen i Puilerierna har redan blifvit ett ordspråk i Europa om franska kejsaren, och det äringaunda vår mening att tilltro oss att kunna itgrunda hans planer och afsigter, eller att