Göteborgsposten – 14 februari 1861, sida 1

misstankar åt polislöjtnanten, och denna pligt har jag uppfyllt i dag på morgonen. Edvard betraktade den talande ; denne bugade sig vördnadsfullt. — Och hvad har Lenoir svarat er? frågade grefven. — Sedan hr Lenior hört mig, täcktes han säga att jag måhända var på rätta spår; men för att öppet anklaga tvenne personer af ädel börd, två officerare i kgl. flottan, fordras det, tillade han, att man stödjer sig på solida och fullkomligt klara bevis. — Alldeles! Hr Lenoir har fullkomligt rätt, och om ni eger sådana bevis, måste ni anförtro dem åt honom. — Det är riktigt, men dessa bevis . . . saknas mig. —Men, hr Rick, huru skall jag förstå detta, jag kan icke uträtta något i denna afAgenten betraktade Edvard med skarp blick. — Tillåt mig vara af en olika mening med hr grefven, sade han ; jag tror nemligen, att, om hr grefven vill, skall han kunna hjelpa mig att få de bevis jag söker. — Jag? frågade Edvard. I sanning, ni är visst tokig. Jag känner endast till utseendet hrr