Göteborgsposten – 14 februari 1861, sida 1

förening med Holstein och Tyskland, del slesvig-holsteinska, helstatslösningen, genon hvilken Holstein skall tillhöra både Tysklan Danmark, och hvarigenom dessa begge senar länders angelägenheter helt och hållet skal inflätas i hvarandra, samt den tredje, den ei derdanska, det vill säga Holsteins utsöndring från danska riket, så att den endast utgö danska konungens personliga tillhörighet, mer alideles icke har något att göra med dansk: riket, utgör den sista endast den, genom hvil ken Danmarks oberoende af reaktionen i Eu ropa kan blifva betryggadt. Endast genon den kan nordens frihet och sjelfständighe blifva säker. Det är också derföre den, på hvars åvägabringande vi böra arbeta. Genon att lyckas åstadkomma densamma skulle vi förvandla Danmark till ett rike, som fritt och oberoende af yttre hinder och fremmande makters inblandning, under folkfrihetens välgösande inflytande, skulle kunna samverka med oss i nordens vidare utveckling och i strält vändet att förskaffa denna del af Europa den betydelse, som den så väl kunde utöfva i den europeiska civilisationens krets. Vi komma nu till den andra frågan, på hvad sätt kunna vi bidraga till denna lösning? För att kunna besvara den, så låtom oss kasta en blick på hvilka utsigter denna lösnings genomförande har för sig. Det är Danmark som saken allra närmast rör och vi vilja börja med att se efter huru sakerna stå derstädes. Det första vi dervid hafva att bemärka är, att under det den slesvig-holsteinska lösningen icke har någon anhängare derstädes med undantag af en del af den tyska herremannaklassen i Slesvig, så finnes der deremot ett parti för hvardera af de tvenne andra, såväl den helstatliga som den eiderdanska. Att afgöra hvilketdera som är det öfvervägande är svårt, och framför allt är det svårt att afgöra huru fasta de äro i sina åsigter och af hvilka motiver de ansluta sig till den ena eller den andra lösningen. Der som öfverallt annorstädes i verlden bestämmas menniskorna i sina yrkanden icke blott af sina Önskningar utan äfven af hvad de anse lättast utförbart. Många som i Danmark hylla sig till helstatslösningen göra det visserligen af den gamla fördomen, som betraktar utsträckningen af furstens besittningar och storleken af statsområdet såsom likbetydande med folkets makt och fördel. Det är dessa filoholstener som den danska tidningen Fedrelandet, ganska väl valdt, liknat vid olyckliga älskare som det är omöjligt att med förnuftskäl öfvertyga om dårskapen af deras passion. De begå samma stora dåraktiga politiska misstag som endel tyskar, hvilka icke kunna låta bli att betrakta det som en särdeles vigig sak för Tyskland att Venetien tillhör Usterrike. Men om detta också är fallet, så hafva dock andra af helstatslösningens anhängare troligtvis mera blifvit bestämda för densamma af tron på att den skall vara den lättaste att genomföra och den, hvilken man skall hafva största utsigt att få tyskarne att stR LL I AAA ER