Göteborgsposten – 13 februari 1861, sida 1

Och gripande med sina begge stora händer om den unga qvinnans lif, kysste Mahnrec henne hjertligen på begge kinderna. — Mr Mubhurec, sade tvätterskan, jag är något häftig, men jag har ett godt hjerta ser ni. Vackra handlingar komma mina ögon genast att tåras. Lefebvre har berättat mig så många sådana om er, att jag är nöjd öfver all beskrifning att se er hos mig i detta ögonblick. Stanna qvar här så länge ni önskar. Vi ha ett godt bord och vi skola se till att ni får er en liten kammare med en god säng. — Anfäkta sade matrosen, detta kan kallas att hafva vind utan segel; hvad maten beträffar så skall jag icke säga nej, jag är utan last i skråfvet alltsedan morgonvakten, men hvad ankarplatsen beträffar, så gör er icke besvär; ett Lycke tyg och två tågstumpar det är tillräckigt. — Skynda, Jeanneton, ropade mor Lefebvre, är det ändtligen i ordning. — Här ä ja, här ä ja, madame Lefebvre, här ä ja, svarade pigan med sin obehagliga röst. — Jag vänder tillbaka till min bod, sade m:me Hoche, för ett se efter om min brorson ännu är kommen. — Och du, Mahurec, kom, så att jag får låta dig se, huru det står till i mitt hus, innan nå