Göteborgsposten – 13 februari 1861, sida 1

TE garnes sidenkjolar på helt profana personer och att han icke på ett sådant omonarkiskt förhållande häftat sina kritiska blickar i något månadshåfte. Det är i alla fall icke så långt från konseljrummets och den kungliga boudoirens hemligheter till husgerådskammarens, det är ändå alltid inom den höfviska sferen som den gamle bekante helst håller sig och det är alltid med intresse som vi, hans läsare, följt bans berättelse från dessa :sagorika ställen, isynnerhet när såsom en underpant på sanningen den lilla noten historiskt försatt oss i en otvifvelaktig verklighet och gjort oss säkra i tron. Men denne gamle bekantes röst förnimmes dock icke så märkbart och afgörande som förr, dess sjelfständighet har förklingat och uppgått i folkets röst, eljest skulle man väl fästat sig med mera upppmärksamhet vid hans nya, naiva projekt angående lilla sessan, Han leder sig från försäljningsumman tör Sirisbot, från den aflidna enkedrotwningens, prinsens at Nederländerna med fleras rikedomar till en allvarlig betraktelse af vår unga prinsessa Lovisa hos hvilken en gång alla de stora skatterna skola samlas. Han förutser med sitt vanda siareöga huru då Europas förnämsta furstliga ungkarlar skola svärma till vår kust, för att med kärlekens och ekonomiens förenade beräkningar derifrån hemföra en brud och med detsamma beklagligtvis så mycket pengar, som vore bäst att få behålia i det fattiga Sverige. För att en sådan finansiel olycka måtte i tid kunna afvändas, föreslår han helt enkelt en liten förändring al grundlagen, så att vår thron bletve ärftlig äfven på qvinnolinien, så att lilla sessan, en gång stör, kunde blitva vår Victoria, vår Isabella eller Maria da Gloria, hvilka damer framhållas såsom betänkansoch efterföljansvärda föredömen, plus en liten mention honorable åt fruntimmersemancipationen i allmänhet och en påminnelse om kung Oscars goda mening i den vägen i synnerhet. Utom den ekonomiska vinsten, hvilken särdeles bör behjertag, skulle det äfven genom en sådan tillställning blifva af politisk nytta för Sverige, då det naturligtvis ej får betviflas, att sessan gifte sig i något konungahus, der vi kunde vid behof finna ett säkert stöd, när någon ruskade på oss. Nu är en behaglig ud, menar den gamle bekante och ännu kan ämnet helt lugit behandlas, wvtan att sätta passionerna i brand. Ja, låtom oss helt lugnt och derjemte kort och godt behandla det genom att utan anmärkning återremittera det till den gamle bekantes och hans fantasiers sekreta hugskott. Här uppehäller sig en turist, en bror till den bekante författaren kapten Marryat. Han har gjort resor i landet för fornforskningars skull och låtit påskina att i allmänhet våra minnesmärken från fordom illa vårdas. detta omdöme har W-t i Posttidningen nstämt, isynnerhet hvad beträffar ett grafkor Weckholms kyrka. Öfver denna speciela sak har pastor loci doktor Börjeson förklarat