Göteborgsposten – 11 februari 1861, sida 1

— Jag förstår. Grefven stängde till porten och de både männen voro skiljda från hvarandra. Nu kun. de man läsa ett mycket olika uttryck i deras ansigten. —Ahl! mumlade grefven med ett hånleende medan en vild glädje spred sig öfver hans ansigte och hans ögon sköto flammande blixtar, ah du vill bedraga mig och tänker säkerligen få tillegna dig ensam frukten af den plan jag uppgjort; jag begär blott att rådsherren lyssnar till det enfaldiga råd, som du ingifvit honom, och på en gång skall framgången af mina planer vara betryggad, ty jag skall sedan ej mera ha något att frukta af obehagliga upptäckter. Den lilla port, genom hvilken Saint-Jean lemnat trädgården, låg nära intill den stadsport, som för till Satory-parken. Efter några ögonblick hade Saint-Jean uppnått de första trädgrupperna; men i detsamma stötte han mot en vedhuggare, som just höll på med sitt arbete. Saint-Jean var så fördjupad i sina tankar, att han ej märkt arbetaren, och då denne föll omkull af den häftiga stöter, var äfven betjenten nära att ramla. N — Akta dig, ditt nöt! utropade Saint-Jean vredgad. — Men, min bästa herre, svarade vedhugga