Göteborgsposten – 6 februari 1861, sida 1

SS a sammankomsterna blifvit proponeradt, att för billighetens och den derigenom möjliga jemnlikhetens skull kläda sig i en simpel blus med bälte och i en låg hatt med trihet föröfrigt åt hvar och en att i den mera underordnade beklädnaden begagna hvilken färg loch hvilket snitt som helst. Hvarje skytt finner säkerligen en sådan uniform alltför smakllös och brandkårsaktig samt dessutom alltför simpel till nationaldrägt, han tycker också att det icke är värdt att bråka med snålheten i uniformen, då hvardagskläderna i allmänhet äro dyrbarare och de finnas, jag är öfvertygad derom, som hellre än att ikläda sig en tarflig arbetsbusarong taga afsked från den frivilliga krigstjensten. Nej, uniformen är kanske för de flesta mer än halfva saken och den måste så vara, så länge fåfängan sitter i verldens regering och så länge sättet att behaga är det bästa sätt. Alla dessa unga män, som tecknat sina namn i skarpskyttebyråns rullor och försvurit sig åt äran och uppoffrat sig åt rekrytskapet, de ba tvifvelsutån hört talas om de granna, nätta och trefliga uniformer, som de frivillige i England, i olika färger, men med utsökt smak, skaffat sig. Det är onekligen en retelse i medvetandet att vara bättre klädd än massan, känslor af honneur och esprit de corps bero nästan af guldoch silfverreverer, vi kunna genast se utanför fönstret hur de simpla gråsparfvarne ha en sorts aktning för den granne och brokige domherrn, och man har äfven hört de fattiga dillströmmarne i grå rock och förkläde åberopa sin uniforms heder såsom skydd mot frestelsen att begå något dåligt. ; Om med skyttarnes äfven en nationaldrägt kunde åstadkommas, vore godt, men det är visst en omöjlighet, äfven så väl som att den nationela smaken då skulle gilla vapenrocken såsom modell. Det finns ingen poesi i en vapenrock och ej heller i de strutformiga permissionerna, men det måste ovilkorligen vara en sådan i nationaldrägten. Gustaf III:s var bra, den skulle duga ännu med några modifikationer, om det verkligen blefve en allvarsam fråga om en så nyttig sak för män och kanske än mer för qvinnor. De senare borde ha enklare och ändamålsenligare plagg än den gamla modellen ville. Icke Bloomer-kostym, men något å la grekinna, kinesiska eller kanske lappska vore icke så dumt. Tänk om Sverige, som man nästan brukar anse som ett apland, toge sig för att blifva sjelfständigt, reformerande, originelt och exempelgifvande blott i en beklädnadsfråga, tänk om vi finge sälja alla våra gamla kläder till lumpor och till papper, på hvilket inga modejournaler mer skulle tryckas, tänk om vi sluppe med litet mindre afund och högfärd och om med den nya nationaldrägtens iklädande de gamla nationalodygderna aflades — hvad sällhet vore det! Återigen har det regnat kungliga nådebevis öfver rättfärdiga och orättfärdiga jemväl, kan jag tro. Baron Beskow, den svenska vitterhetens öfversteprest, blef först plötsligen gjord till öfverste kammarjunkare, en nödvändig grad innan han kunde lyckliggöras med serafimerbandet. Svenska akademien är verkligen numera en samling af högst lysande medlemmar liksom ett annat ordensförbund och för yttermera likhets skull har poesien der blifvit en hemlighet. Gluntarnes fader Wennerberg har varit här, dels för att betrakta utsigterna vid Nationalmuseum, der han säges ifrån första början blifvit bestämd till öfverintendent, dels, då väntans dagar blifvit honom för långa, för att höra efter något annat, hvilket, såsom det påstås, skulle vara chefskapet öfver kungliga teatern, ifall baron Stedingk snart tröttnar vid detsamma. Teatertidningen affischen klandras för sin dyrhet, såsom program betraktad och derför, att å detsamma icke, såsom vanligt, platserna samt deras särskilda pris äro angifna. Dessutom vill den ligga i delo med Puffen och det kan aldrig bära sig. För den snart till Brasilien afresande charge daffairen Hylten Cavallius lära enskilda vänner komma att hålla en högtidlig afspisning, sedermera säges äfven börsens medlemmar vid en afskedsfest vilja innesluta sig 1 hans gunst och åtanka vid sydamerikanska kommissioner i hudar, bresilja etc. Det har slagit om i väderleken, men nyhetsmarknaden in loco är ännu mycket flau.