Göteborgsposten – 5 februari 1861, sida 1

mme de Niorres, er svägerska, del af det förtroende, den döende skänkt oss. Vi måste tala med er ensam, hvarföre vi också lifligt ingingo på det förslag, som er son och mme de Niorres gjorde oss, att vi skulle begifva oss till Paris, för att erhålla ert samtycke till de föreslagna förbindelserna. Vi trodde oss med lätthet skola få tillträde till er och berätta er hvad vi nu sagt. Tyvärr, vet ni hvilka hinder som upprest sig mot utförandet af våra önskningar, och det har blott varit genom en lycklig slump, som vi i dag kunnat komma tillsammans med er. — Men, utbrast rådsherren med en viss häftighet, jag har ända tills nu aldrig hört talas om detta barn, hvilket, om det ännu lefver, bör i dag vara en fullvuxen man. Hvaraf tron j att barnet ej är dödt. — När Madonnan anförtrodde oss sin hemlighet, sade vicomten, påminte Charles och jag oss ett litet äfventyr, som händt oss flere år förut i Brest. Vi gingo en afton genom marinqvarteret och hörde, då vi gingo förbi ett värdshus, ett starkt oväsen derifrån. En mängd personer slogos derinne, så att nästan hela huset hotade att falla i spillror. Som vi båda voro klädda i uniform, gingo vi in för att med vår myndighet träda emellan och främst