omöjlig att öfverskåda, och som ledt en hel mängd såväl af de stridande sjelfva som af de åskådande bort ifrån hufvudsaken. Man har från tysk sida för att rättfärdiga sina strafvanden påstått, att danska regeringen icke uppfyllt hvad den utlofvat i afseende å Slesvig under förhandlingarne med Preussen och tyska förbundet, och man har från dansk sida bestridt det; man har från tysk sida påstått att danska regeringen förtrycker den tyska nationaliteten i Slesvig samt icke är opartisk i afseende å det tyska språket o. s. v., och å dansk sida har man anfört vederläggningar deraf. Att afgöra om dessa tyska beskyllningar äga någon grund eller icke kan väl vara svårt i en sak, som är så invecklad och som så beror på korrekta och omfattande detaljupplysningar; dock utgöra de bevis som tyskarne anföra för desamma i allmänhet mera ett dunkelt och oklart resonemang är en bevisning byggd på fakta. Huru dermed än må förhålla sig, så hafva dock dessa beskyllningars riktighet eller orikhet betydelse i afseende på den pågående striden mellan Danmark och Tyskland endast såvida de kunna afge grunder för den ena eller andra slags lösningen af den omtvistade frågan. Och denna är regleringen af Danmarks ställning till Holstein och derigenom till Tyskland. Det är dock detta som alltför mycket blifvit förbisedt. såväl af parterna sjelfva som af andra, och som ledt dem att betrakta frågan om de förhållanden, om hvilka dessa beskyllningar röra sig, såsom hufvudsak, under det de dock i sjelfva verket äro endast underordnade bisaker. Äfven om tyskarnes påståenden om, att danska regeringen icke handlat i öfverensstämmelse med de löften den uttalat i sin diplomatiska skriftvexling, samt att de föreskrifter som den utfärdat i afseende å språket i Slesvigs så kallade blandade distrikter, der det talas både tyska och danska, icke äro opartiska — äfven om dessa påståenden vore lika så berättigade som de nu tyckas vara ogrundade, så är dock hufvudfrågan den, om ens i så fall något skäl för elier emot det ena eller andra slaget af de omtalda lösningarne kan härledas derur. Iintet fall innebära de nemligen annat än att den danska regeringen i afseende å en del af dess undersåter, och det en ganska obetydlig del, icke lemnat dem en frihet, som icke gerna borde kunna förorsaka någon olägenhet, och äfven om man erkänner främmande folk och makter rättighet att blanda sig i sådana saker, så utgör dock lösningen deraf i alla fall endast en förändring af de öfverklagade förhållanderna. Men de lösningar för hvilka man ur dessa förhållanden vill hemta stöd och skäl innebära, som vi sett, frågan om Danmarks sjelfständighet i förhållande till Tyskland samt derigenom frågan om de reaktionära makterna i Europa skola dirigera Danmarks vidare utveckling eller om det danska folket sjelf skall få göra det. Att deraf, att den nuvarande danska regeringen möjligen icke reglerat några inhemska förhållanden på rättaste sättet, 0 ETTER SEO RESTS SEAN ASEAS ERA EEE EE