Göteborgsposten – 4 februari 1861, sida 1

längre fortfara att göra sina utbetalningar silfver i det lombardo-venetiska konungariket Detta förtviflade tillstånd har man olt nog betraktat såsom åstadkommet genom d bedrägerier at den förra finansstyrelsen, son man genom den beryktade Richterska proces sen trodde sig skola komma på spåren. Dett tyckes dock icke vara fallet. De oärligheter som genom denna rättegång kommit i ljuset stå 1 ingen proportion till finansernas förstörd: tillstånd. Den bedräglighet, som man trot hatva herrskat i finansernas skötande, syne icke hatva egt rum. Det var i början a sistförflutna år, som det blef kändt, att Fran: Richter, chef för den österrikiska kreditan stalten i Wien, finansministerns förtrolige vän hade blifvit arresterad. Man ställde hans ar restering i sammanhang med de bedrägerier som blifvit begångna at general Eynatten, vi leveranserna till armåeen, och då finansmini stern, baron Bruck, strax derpå, sjelf afhänd sig lifvet, tycktes ingen dom öfver dessa mä: vara för hård, och tillochmed deras vänne vågade knappt att komma fram med forsöl att urskulda dem. Åtta månader förgingo innan Richter blef ställd inför rätta, och di man slutligen kom fram med anklagelsen mo honom, lydde den på förbrytelser af den all varligaste beskaffenhet. En närmare under sökning af anklagelsens skilda punkter visad dock, att det icke vär fråga om millioner, p: hvilka staten skulle blifvit bedragen, uta endast om en mängd små förrättningar, vit hvilka det som oftast endast kunde påstås, at den anklagade hade haft en vinst af nägr hundrade eller tusende gulden, under det at man blott i ett enda fall kunde anföra e1 summa, stor nog för att kunna fresta en så dan person att begå en förbrytelse. Rätte gångsförhandlingarne räckte i mera än er månad; upprepade förhör anställdes med der anklagade och hans agenter, och vittnesmå och förklaringar af en hel mängd vittnen ända ifrån de lägsta embetsmännen vid kredit anstalten upp till finansministern, afhördes man ingick i de mest detaljerade undersök ningar, och det utvecklades en skarpsinnighe och vältalighet, som lände både den offentligt anklagaren och den anklagades advokat til mycken ära, men utan att man kunde få nå gra större anklagelser i stånd. I en punk blef Richter frikänd från hvarje brottslighet i en annan blef han frikänd af brist på bevis och han förklarades skyldig endast iatt hafv: förledt baron Eynatten till att missbruka sir myndighet. Domen blef en månads fängelse Richter appellerade deremot, men döden haj sedermera befriat honom från en vidare fort sättning af saken. Resultatet af denna process står sålede: icke i någon proportion till det uppseende den väckte. Den anklagades juridiska skul reducerades till bestickning, och framförallt ha baron Brucks namn gått obefläckadt genon de många anställda undersökningarne. All: de rykten, som vid Eynattens fängsling kom mo i omlopp om att Bruck skulle hafva be