Göteborgsposten – 2 februari 1861, sida 3

damål är att åt samhället rädda några af dess yngsta medborgare, att rycka dem från sedeförderfvets och sjelfsvåldets alla förvillelser och att sålunda bilda ett värn mot den fiende, som inom ett samhälle kan anställa större förödelser än den besvärdade härjaren, den fiende som -:ppväxer i lasten till dess den mognar i brouet. Menniskovänner förena sig nu som oftast i allvarliga bemödanden att boritaga och förstöra de utväxter på samhällskroppen, som 1 sysslvtoshet och lättja, i lättsinne och vällust hafva sin näring, men ännu ha väl icke deras förenade bemödanden kunnat visa på ett bättre och kraftigare medel för vinnande af detta ändamål, än just det, att till gudstruktan, dygd och medvetande om samhällspligt återföra eller eröfra sådana barn, som uppvuxit ofta i fullkomlig okunnighet om dessa namns betydelse och än mera i fullkomlig okunnighet om utöfningen af dermed törenade pligter, hvadan de ock snart och lätt äro till brottet och under lagarnes stränghet hemfallne. Att afhjelpa en nöd är en stor sak; att förekomma den är en ännu större; och då detta senare är den anstalts stora uppgift, för hvilken vi här söka lägga ett godt ord, hafva vi föreställt oss, och äro derom öfvertygade, att ett upprop till denna stads bättre lottade invånare icke skall vara gjordt förgäfves. Den inrättning för hvilken vi tala, tillhörer icke antalet af dem, som genom sina mera framstående verkningar eller synliga resultater äro egnade att falla i ögonen. Den ligger temligen bortgömd och verkar i tystbet, men just dertöre, såsom Geyer såger, det stort är — ty vi våga kalla det stort, att af 32 från Institutet utgångne ynglingar ej mer än 2:ne, såvidt kändt är, åter blitvit för brott tilltalade, och af dessa var den ene före intagandet på Institutet straffad för 3:dje resan stold. För sådan framgång kunna vi ej nog tacka Herran och det lifvar oss till förtröstan derpå, att vi ej nu förgäfves vända oss tll den allmänhet, som så ofta genom storartade uppoffringar visat sitt deltagande för allt godt och nyttigt. I dess händer öfverlemna vi derföre ärendet, visse, att om verket är godt, så skall det icke falla. De af stadens invånare som vilja till merabemälde icrättnings bestånd bidraga, vare sig genom gåfva på en gång eller genom årliga afgifter för längre eller kortare tid, lemnas tillfälle dertill genom teckningslistor, som för ändamålet komma att utfärdas; äfven emottagas tacksamt de gåfvor som till någon af undertecknade insändas. Göteborg d. 30 Jan. 1861. P. Hammarberg. C. W. Hultgren. LD. Sloman. Jonas Kjellberg. Julius Lindström.