Göteborgsposten – 2 februari 1861, sida 3

För sista gången Ventilationsfrågan. Vi ha i dessa dagar mottagit 2:ne uppsatser rörande Malm-Kossingska ventilationen, bvilkas författare, ehuru af olika åvigter i sak, dock synes ha varit af samma tanke i iråga om person, i det neml. båda signera sig Z. Vi meddela här nedan dessa uppsatser, i den ordning de kommit oss tillhanda, men få tillika förklara att diskussionen dermed är slut i våra spalter, och att vi alltså icke komma att upptaga hvad de 3:ne återstående bokstäfverna 1 ulfabetet tilläfventyrs kunna hafva att anföra i samma fråga. Till Red. af Göteborgs-Posten. Då Göteborgs-Postens Redaktion i den hetsiga striden om den Rossing-Malmska luftvexlingsapparaten visat sig fullt opartisk emellan de stridande, hoppas undertecknad, som med samma opartiskhet, men intresse följt denna strid, det Red. ej vägrar plats i sin tidning tör följande anmärkningar. Insändaren erkänner sig vara en dilettant i naturvetenskapen, och hör saledes till dem, som hrr X och Y beteckna såsom icke sakkunnige, men som kanske just till följe deraf med största intresse afvaktat stridens slutresultat. Striden tyckes nu vara utkämpad, och såvida man ej vill tilldömma 0ss icke sakkunnige sakna vanligt sundt omdöme, måste vi anse den hafva rätt, som med vetenskapliga skäl bevisat sina satser. Misstaga vi oss, så är det her X och Y:s fel, enär de ej genomdrifvit de gjorda vederläggningarne, men i stället velat att vi, på deras försäkran, att de, som första saken redan fällt sin dom, på desse auonymes auktoritet skola grunda vårt omdöme. Hade det icke varit bättre och riktigare att desse sakkunnige genom bevis ofvertygat oss? Så hafva många af oss räsonerat på samma gang önskan uppstått, ait, enär det vädjats till oss, äfven vårt omdöme må blifva hördt. Ins. kan med många ej annat än ogilla det häftiga stridssättet hos både hr X och hr V. R., men lika redobogen att vilja ha tilldömt hr X rätt i sak, om han bevisat sig hafva rätt, lika redobogen skulie han varit att hafva tilldömt denne det fogligaste skrifsättet, om han det kunnat. Hr X:s i vårt tycke icke ringa fel bestod deri, att, då han och hr V. R. med fällda visir börjat striden på den polemiska arenan, hr X under högt utropande af V. R:s namn, förvrängde ett dennes yttrande på ett sätt, som hos dem, hvilka endast läste hr X:s uppsatser, måste stämpla hr V. RB. till nära en idiot. Hos oss icke sakkunnige föll detta genast i ögonen och väckte stor ovilja, hvartöre vi ej förundrade oss öfver de hugg hr V. R. i harm häröfver utdelte, ehuru mången önskade, att hr V. R., för sin egen och för den saks skull, för hvilken ban kämpade, visat mera sans. Men att härför stämpla en man, som gjort sig högt aktad för både sin litterära och publicistiska verksamhet, såsom skandalskrifvare borde hr X, som visat föga mindre häftighet, icke låtit komma sig till last. Hättighet i skrifsätt och skandalskrifveri, då namngifna eller antydda personers enskildta förhållanden på lögnaktigt och lömskt sätt angripas, äro vidt åtskilda och böra