Göteborgsposten – 2 februari 1861, sida 3

Räddnings-Institutet på Hisingön. Jag har sett menniskor oförmögna till kunskap, Jag har aldrig sett dem oförmögna till dygd. 1 närheten al denna stad befinner sig en anstalt, som af Göteborgs, for allt stort och godt nitälskande, invånare för Here år tillbaka stiftades och som sedan dess, ehuru den för tiertalet blifvit obemärkt, dock fått röna många prof af den kristliga barmhertigheten och menniskokärleken. Denna anstalt har, under namn af Räddnings-Institut på Hisingön, till uppgift att upptaga vanvårdade och sedeförderfvade barn, för att af dem söka bereda samhällsnyttiga menniskor — en uppgift, för hvilken mången i början studsade tillbaka, men hvars lösning dock visat sig icke vara omöjlig; och den erfarenhet som här redan vunnits kan väl stå, såsom intyg, bredvid de tänkvärda ord, hvilka ställts här ofvan såsom motto. Denna anstalt, hvars menniskovaånliga syfte aldrig kunnat förnekas och hvars välsignelserika resultater nu ligga för öppen dag och sålunda ej kunna bestridas, har onekligen haft att glädja sig åt mycken uppmuntran från allmänhetens sida, men den hotas dock nu, om ej hjelp snart mellankommer, af den hårda nödvändigheten att betydligt inskränka sin hittills alltjemt ökade verksamhet; och! det är derföre som undertecknade våga att, oaktadt den allmänna gifmildheten nästan dagligen tages i anspråk, dock nu vädja till densamma, hvartill vi dessutom manats af vår pligt såsom anstaltens styresmän. Då allmänheten, af de berättelser som. tidtals af vederbörande revisorer varit framlagde, och särskildt af 1859 ärs i allm. tidningarne intagna berättelse, haft tillfälle se huru Institutets årliga inkomster, med undantag af de år då någon större donation influtit, på senare tiden varit otillräckliga för underhållet, torde ett utförligare framläggande af sifferförhållanden här vara öfverflödigt. Blott det må tilläggas att, äfven under sist förflutna år, utgifterna med c:a 3,000 rdr öfverstigit inkomsterna. På sådant sätt kan och bör det ej längre fortgå. Ett samhälle, som ådagalagt så stor frikostighet i understöd åt allmänna skolor, och som på en dag, då det gällde att bilda ett värn mot yttre fiender, visat sig mäktigt att åstadkomma stora summor, skall visst icke undandraga sitt stöd åt den skola, hvars än