Göteborgsposten – 2 februari 1861, sida 1

moniska varelse, stolt öfver framgången af sina planer och hastigt ärelysten vid tanken på hr dA...s ofantliga förmögenhet, att rikta det afgörande slaget. En dag underrättade hon den olycklige, som hon höll fången i sina bojor, att himlen välsignat deras hemliga förening ... att hon kände sig vara mor. Chevaliern trodde verkligen på sitt faderskap... — Han trodde det! inföll de Niorres, och alltifrån denna dag slösade han de ömmaste omsorger på denna qvinna, och hans olycksaliga passion tilltog än mera i styrka. — Den lille nyfödde skickades till Quimper, för att der uppfostras... —Ja, inföll rådsherren; men några år derefter dog barnet, och de sista band, som ännu kunnat fästa offret vid sin plågoande, voro brutna. — Tror ni det? frågade vicomten. — Om jag tror, att min son är död? upprepade rådsherren och reste sig häftigt upp; kan jag då tvifla derpå? — Har ni sett hans lik? -— Nej... — Var ni närvarande vid hans sista stunder? — Nej... — Då har ni ingen visshet.