Göteborgsposten – 2 februari 1861, sida 1

Article Image
ES Te rer rem ———— AL —— r——— eller dem det vederbör begära frågans återupptagande och slutliga utredande. Ar 1852, etter ett då inträffadt flöde i Wenern, förordnade Kongl. Maj:t en kommission under numera afl. landshötdingen, statsrådet af Sandströmers presidium, hvilken kommission hade sig ålagdt att utreda förhållandena och sättet för vattnets reglerande i Wenern, hvartill ofversten m. m. N. Ericson jemväl erhöll förordnande att leda de vetenskapliga undersökningarne i ämnet. Kongl. Maj:t anslog derjemte af allmänna medel 5000 rdr banko till undersökningarnes bestridande, sedan vederbörande strandegare afgifvit borgen för åtagandet att sjeltva bekosta hvad som i öfrigt kunde åtgå för ärendets slutliga utredning. Af de anslagna allmänna medlen åro endast 2000 rdr banko lyftade, men kommissionen har icke heller bringat sitt uppdrag till slut. — Det är således till denna af högsta makten förordnade auktoritet som vederbörande hafva att vända sig, för att få frågan om regleringen af vattnet i Wenern utredd och besvarad. Det är sannt, att kommissionens ordförande under tiden lemnat detta jordiska, äfvensom att en eller annan ledamotsplats jemväl blitvit tom, men sådant torde snart kunna hjelpas. Vi tro oss veta, att det styre, som statsrådet Sandströmer i förevarande fall lemnat, snart kommer att fattas af yngre dock ej mindre mäktiga och energiska händer, samt att kommissionen sålunda mom kort tid blir klompletterad och kommer att med kraft och all möjlig skyndsamhet fullborda det vigtiga värf, hvartill detsamma erhållit uppdrag. Ju mera man tänker sig in i denna storartade fråga, (och så kan ju med skäl ett företag kallas, som afser att reglera vattnet i Sveriges största insjö) desto mera svårlöst synes densamma blitva. Man behböfver icke längre erfarenhet än hvad de sista tio åren gMva vid handen för att veta huru stor fluktuation vattenmassan i Wenern kan undergå. Den har nemligen under dessa år stått vid högsta märket och deröfver under trenne år, samt de öfriga nära nollpunkten och derunder. På ett af dessa år, nemligen det sistförflutna, har sjön stigit från 10,, till 17,, fot, men var i November månad uppe i 18,; fot vid lugnt väder; och år 1854 föll densamma från 14,5 till 10,; fot. Således har Wenern under ett af nämnde år stigit 7,, fot ehuru vattnet åter nedgick 0,; fot under sista månaden af året, samt under ett annat fallit 4,, fot. Dessa förändringar i sjöns vattenhöjd, gemenligen uppkomna under tvåtredjedelar at det år de blifvit observerade, blifva mycket respektabla då då man besinnar att sjön håller i areal några och fyratio qvadrat mil; att tilloppen i våta år till den grad öfverstiga det enda afioppet i Göta-elf, att en slik höjning under endast några månader kan inträffa samt att detta enda utlopp under torkår, jemte den större afdunstning som då inträffar, åter är mäktigt att äfven under en del af året sänka sjön emellan 4 och 5 fot. Det är dessa iakttagelser, i förening med stora lokala hinder, som korsa de beräkningar i afseende på vattenregleringen, hvilka hittills kunnat göras. Sjöns visade benägenhet att falla likaså väl som stiga gör att man vid dessa beräkningar måste hafva till ögonmärke icke allenast jordbruket och det lidande, som drabbar

2 februari 1861, sida 1

Thumbnail