Göteborgsposten – 1 februari 1861, sida 1

sitt kors här i verlden. Jag beder blott till himlen om nog styrka att bära mitt. Fortsätt, min herre, jag lyssnar, och frukta ej för att bedöma den embetsmans beteende, hvarom ni talar, såsom det förtjenar. Hr de Niorres sänkte åter hufvudet, men det var ej längre nedslagenhet som lästes i hans ädla och vackra ansigte, det var en djup resignation och ett energiskt beslut, att fördraga alla de moraliska qval, berättarens ord ännu kunde ålägga honom. — Bland de många illusioner, började åter dHerbois, hvilka Madonnan lät med infernalisk skicklighet födas inom chevalierns själ, var en så starkt inrotad i den stackars embetsmannens hjerna, att ingenting skulle kunnat rycka den derur. DA... litade fullt och fast på sin unga makas dygd, d. v. 8., han trodde blindt på alla de lögnaktiga historier, denna qvinna berättade honom, och han hade kommit till den fulla öfvertygelsen, att Madonnan aldrig för honom hyst annat än uppriktig ömhet och att hennes oförvitliga trohet var den minsta af hennes dygder. Efter att ha dittills beundrat chevaliern för hans rena och oklanderliga lefnad, beklagade staden Brest honom nu, sedan han fallit i Madonnans garn; men...