Göteborgsposten – 1 februari 1861, sida 1

strikt, vid hvilket tillfälle särskild godtgörels icke ansetts kunna undvikas. På det att doc icke lotsarne genom en sådan anordning skull komma att forlora i sina inkomster, före slås vidare att lotsafgiften skulle bestämma: så hög, att de till hvarje lotslag gemensam ingående lotspenningarne, efter bestridande af de direkta kostnader, hvilka någon gång komme att drabba lotsar för hemförskaffning kunde lemna hvarje lots vid desammas för delning en inkomst motsvarande den han nt lagligen kan genom lotsningen påräkna. Fördelarne af denne af de komiterade föreslagne anordning är ögonskenlig. Beräk ningen af lotsafgitten bletve enkel och kunde. de allra flesta fall på förhand uppbäras, hvari genom obehagliga tvister och prejerier komme att undvikas samt lotsarnes rätt under all: förhållanden att betryggas. Från lotsarnes sid: torde emot en sådan reglering intet kunna an märkas, då de genom lotspenningarnes höjning erhölle samma inkomster som hittills, och frår rederiernas lika så litet, emedan de i ställe för den nu under olika rubriker utgående er sättningen till lotsar hade att erlägga en enda nu förekommande serskilda afgifter i genom snitt motsvarande. För den händelse att antagandet af dette system icke skulle kunna biftallas, hafva de komiterade föreslagit några ändringar, genon hvilka man i någon mån kunde hoppas ati ernå en förenkling af nuvarande förhållanden Dessa föreslagna ändringar äro fyra. Der första är, att den nu existerande hemvägs kosten till lots vid afgång från fartyg efte förrättad lotsning skulle utgå till lotsen medc 40 öre för sjömil, men att om hinder möt: för godkännandet af denna princip, hemvägs kosten åtminstone icke bör af lotsen ovil korligen kunna utkräfvas in natura utan val frihet att lemna kosten in natura eller i pen ningar tillkomma skepparen, emedan utväg ning af proviantartiklar, såvida den skall för siggå ordentligt, under omständigheter då all: händer ombord behöfvas för manövern, kar vara overkställbar. I sammanhang dermec foreslår komitån att den nu ibland hemvägs kosten förekommande artikeln bränvin måtte utgå, alldenstund lagen eljest skulle synar sanktionera detsammas nödvändighet för or dentligt lifsuppehälle, sedan dock allmänna opi nionen i detta hänseende utdömt detsamms: tillochmed å längre sjöresor, och det vore an. geläget att icke sjeltva lotsreglementet lade hinder för att denna åsigt sloge rot ätven blanc lotsarne. Den andra föreslagna ändringen är den, att fartygsbefälhafvarens skyldighet att förse lotsens medhjelpare med hemvägskost måtte försvinna, emedan det synes inkonsqvent at! fartygsbefälhafvare skola hafva en dylik för bindelse mot lotsens medhjelpare, då de för resten icke äro skyldige att gifva dessa nå gon serskild ersättning, och lotsens rätt al! medtaga biträde eljest så lätt kan missbrukas och gifva än ytterligare utsträckning åt det