Göteborgsposten – 1 februari 1861, sida 1

prejeri, hvartill nu gällande bestämmelser om hemvägskost lätteligen förleda. Den tredje punkten innehåller, att den lots nu tillerkända ersättning, då han genom hårt väder eller motvind blifvit tördröjd å fartyg, helt och hållet må upphöra, emedan den oftast icke han utfås såvida fartygsbelälhafvaren ej sjelf dertill samtycker och sålunda kan föranleda större lotsumgälder för den ena skepparen än den andra, och dessa så kallade våntpengar för resten icke äro tillräckligt motiverade, enär lotsen behåller desamma för egen räkning, oaktadt han sjelf genom den förorsakade tidsspillan icke gör någon förlust, utan åtnjuter otörminskad andel i de lotspengar det ofriga lotslaget under tiden förtjenar. Dock anse komiterade att väntpenningar i det fall, då skepparen kunnat äfsegla och således utan giltigt skäl uppehållit lotsen, äro fullt motiverade, men föreslå i afseende på dem den bestämmelsen att lotsen bör kunna utfordra dem innan han börjar lotsningen. Den fjerde ändringen afser, att det i visst fall bör medgifvas fartygsbetälhafvare rätt, att när han så önskar, etter öfverenskommelse eller mätismäns värdering betala värdet af lotsens båt i stället för att hemförskaffa densamma, alldenstund hemförskaftningen af båten stundom kan tillskynda tartygsbefälhafvaren större kostnad än båtens värde. Till ersättning åt lotsarne för den förlust, de kunna lida genom dessa förändringar, hafva komiterade föreslagit bland annat avt de äfven for taxan N:o 1 skola få beräkna 25 proc. förhöjning under vintermånaderna. Vi hafva svårt att inse hvad som kan hindra antagandet af komiterades egentliga förslag angående lotsatgifternes utgående under en enda rubrik, och vi få uppmana pressens organer i stapelstäderna att intressera sig för saken och gifva ytterligare kraft ät de af komiterade uttalade önskningar. Sedan man nu en gång börjat sysselsätta sig med en reform inom detta gebit är det ju så godt att taga i tu dermed på allvar, på det att, om möjligt, något helt och som har framtid för sig måtte kunna åstadkommas. Under alla förhållanden bör man väl, om en allmän opinion uttalar sig i den ofvan angifva riktningen, kunna hysa den forhoppning, att sjöförvaltningen deraf måste förmås till en grundlig undersökning och att, om ej omständigheterna, sedan de blifvit fullkomligt utredda, medgifva den föreslagna reformen i sin helhet, man hkväl skall söka närma sig detta mål så mycket som möjligt.