Göteborgsposten – 29 januari 1861, sida 1

— Jag skall bli er derföre oändligt förbun. den! svarade rådsherren alltjemt med samma köld Vicomten stampade otåligt i marken. Min herre, återtog dHerbois lifligt, vicomter och jag äro fullkomligt af samma ålder; blott en timme skiljer oss åt. Fastän våra familjer icke äro af bretagniskt ursprung, äro dock vi båda födda i Brest, för tjugosex år sedan, d. v. s. natten till 8 juli 1759. Då rådsherren hörde detta datum med fast stämma uttalas, kunde han ej undertrycka en häftig darrning och hans färglösa läppar riktigt skälfde. Markisen visade på en marmorbänk, som stod bakom den gamle, och inbjöd honom att taga plats. — Låt oss sitta ned, min herre, ty den historia, jag nu skall berätta er, för att kunna komma till målet för vår önskan, skall kanske bli något lång. -— Hr de Niorres, tillade de Renneville lifligt, befria oss från smärtan att göra er bedröfvad, ert hjerta är ju redan så grymt sargadt ... — Tala! afbröt rådsherren. — Jag skall fortsätta, återtog markisen, men kom åtminstone ihog, min herre, att ni tvingat oss handla så som vi göra. Hr de Niorres svarade icke. — Då vi först sågo dagen, sade dHerbois