Göteborgsposten – 29 januari 1861, sida 1

den unge konung Sigismund huru påfvedö mets kedjor skulle kunna lämpligast fastsmi das omkring de i bönen upplyftade armarne I det omyndiga tillstånd, hvari vårt folk, s försummadt at uppfostringsanstalterna, då be fann sig, var säkerligen den verldsliga lagen stöd behöfligt, om ej Gustaf I:s verk skull gå tillbaka. Och då frågan skulle tagas son en verldslig lagstiftningsfråga, månne medle var så opolitiskt uttänkt? Följderna för vår fädernesland ligga nu öppna. Den unga ad len, som säkerligen kände en naturlig fallen het att blifva rojalist i Sigismunds katholsk: hof, betänkte sig säkerligen innan de jesuiti ska sirensångerna hunnit döfva eftertanken när första följden blef att tädernegodset till föll den slägting, som blet augsburgiska be kännelsen trogen. — Men när vi gjort rätt visa åt våra fäders statsmannaförstånd unde de tidsförhållanden då vår nu afslutade er: började — då jesuiterna höllo uti kungaspi rans handfäste, om än spirans gyllne spet: ännu ej glidit ur kungahanden, må vi me Clerus Comitialis erkänna att nu i Carl KV: dagar var tid att börja ett nytt kyrklagsskick utan arflöshetsoch landsförvisningsstraff fö! affall från Upsala Mötes beslut. Clerus hade i det ofvanuämnda cirkulä ret yttrat att den ifrågavarande reformen bär ej blott frön inom sig till stora faror utar ock utan tvifvel till mycken hugnad. Stri derna, heter det vidare, som ej kunna und: gås, skola luttra kyrkan, skola mana henne till vaksamhet och nödga mången färglös ati göra sig reda för det hopp, som i honom är Talaren tog de emotsedda farorna i när: mare skärskådande. Han fann det sannolikt nog att en och annan svensk emigrant, som i Amerika öfvergått till en annan bekännelse, skulle nu erhålla respenningar af sina nya trosbröder for att återvända till fosterlandet och der göra proselyter. Emigranten sjelf har troligen lockats till omfattandet af en ny lära mindre genom dennas satser, som han väl ej så noga förstår bedöma, än af förkunnarens egenskaper och lefnadssätt. Hans metodist — eller baptist — eller independent — eller högkyrksprest i Amerika super icke, svärjer icke, slåss icke, bannar icke — såsom möjligen den gamle kaplanen eller prosten, hvilken i Sverige var hans granne, plägade göra. Hvem skall här möta fienden? Pastorn i hvarje församling, der uppträdandet försports, rustad med det skarpa tveeggade svärdet. — Men presten är gammal, ej stark sin apologetik och finner i sina få böcker ingenting egentligen om den ifrågavarande bekännelsen. Men han känner de svenska författningarna. Han sammankallar sitt kyrkoråd, bestående af hemmansåboer. Dessa senatorers bildningsgrad är ju berömvärd, om den hunnit dit, der de kunglige rådgifvarna befunno sig för 2 sekler tillbaka. De taga samma visdom med sig, som gäller i sockenstämman, i bystämman. Proselytmakaren ålägses sedan man mer eller mindre grofkornigt besvarat hans samvetsord och försvarstal, vid EA a a nn