Göteborgsposten – 24 januari 1861, sida 1

undransvärdt minne för historiska anekdote och redan såsom tioårig gosse började ha samla fornsånger. Men huru ifrigt än han sysselsatte si med dessa favoritstudier, försakade han dei före icke litvet i den fria naturen, hvilke han älskade med passion. Den lamhet. s01 han fick behålla så länge han lefde, hindrad icke hans kroppsutveckling, och ännu i d senare åren utmärkte han sig såsom ryttarc fotgängare och klättrare. Walter Scotte fader, som var advoka antog honom säsom elev i sitt yrke, när ha var femton är gammal; och fastän det torr och mekaniska kopierandet föreföll honom led samt, så älskade han dock sin tar alltför hög för att han ej skulle bemödat sig att uppfyllt hans förväntningar. Men emellanåt tog ha sin skada igen genom att läsa spanska oc italienska romaner. Sin förtrogne vän, de sedermera berömde advokaten Irving, gjord han redan då det förslaget, att de för varia tions skull skulle berätta hvarandra romaner som de sjelfva sammansatte, och han berät tade också verkligen halfva timmar flytand och utan afbrott, under det att den andre kon al sig strax i början. Äfven på promenader na var Scotts fantasi i oupphörlig verksamhet Den ödsligaste hed hvarpå en drabbning stått lifvades för hans själs ögon genom kämpele der. Han såg dem rycka mot hvarandra ocI han följde atla de honom så välbekanta mo menterna i kampeus utveckling, ända till des den var afgjord. När han en gång kom til det ställe der erkebiskop Sharp blef mördar af puritanerna, gjorde han en så inspirerac och lefvande skildring aft tilldragelsen, att er person i sällskapet morgonen derefter förkla rade, att Walters berättelse jagat sömnen frå! hans läger. Fastän den tillkommande skal dens stora produktionskraft ständigt uppenba rade sig, skulle åratal förflyta, innan har gjorde ett poetiskt försök, sedan han såson femtonårig pilt kastat fyra böcker af en episk dikt, titulerad Eröfringen at Granada, såson odugliga i elden. Han genomgick sin lärotid låg nägra år vid universitetet, blef advokat gifte sig och var känd som en driftig saktö rare samt värderades af sina vänner för sir karaktersfasthet, för sin oförlikneliga berätta retalang och för den angenäma sällskapston som rådde i hans hus. Träffande säger ena hans biografer om honom, att han ända til sitt tjugefjerde år liknade en växt, som sugei rik näring ur luften och jorden, och som hai yppig bladskrud, utan att någon kan märka huru herrliga blommor den skall komma at! bära — blommor, hvilka skola uppfylla och vederqvicka verlden med sitt dott. Det var bekantskapen med den tyske litteraturen, som först föranledde Walter Scot! alt utgifva något. Han och hans vänner Clerk och Erskine började sina tyska studier med Gessners idyller, men funno sedan i Göthe: och Schillers arbeten en mera närande föda, och vågade sig slutligen på Kant. Walter Scott förmåddes af ett tyskt fruntimmer, som