Samme betjent, som förut, syntes åter på tröskeln. — Låt Fouquier komma in! befallte Mm Lenoir. XV. Drottningens alle. I samma ögonblick då polislöjtnanten ringde, för att befålla, det man skulle föra Rick in till honom, lemnade parlamentsrådsherren hotellet vid gatan Maurepas och styrde med långsamma steg kosan mot Drottningens allå. Djupt försänkt i sina tankar, fästade hr de Niorres ingen uppmärksamhet vid hvad som tilldrog sig omkring honom, så att han icke varseblef, när han gick ut ur hotellet, en betjent i litet livrå, som stod i andra hörnet af gatan och nu började ställa sina steg efter rådsherrens. På detta sätt följd utan att veta det, hade de Niorres fortsatt sin väg, allt mera upptagen af sitt grubbel. Hvart gick han? Kanske visste han det icke sjelf, då han inkommen ett stycke i Drottningens all hörde ljudet af tvenne upprörda röster, som helsade honom vid namn. De Niorres höjde långsamt hufvudet. Mar.