Göteborgsposten – 24 januari 1861, sida 1

gåfvor vicka ofta oro hos sina föräldrar, emeda så mången gjort den erfarenheten att dett icke är något gudt tecken. Men är det e regel, så utgör Walter Scott ett lysande ur däntag derifrån. Redan i sitt sjette år had han läst Milton och en mängd andra böcke och yttrade sig om dem med en förvånand skarpsinnighet. Han sade rörande Det fö! lorade paradiset: , hvad det är besynnerlig att Adam har reda på allting omedelbart el ter det att han blitvit skapad! Det måste var skaldens fantasi, som är skulden dertill. De som umgingos hos hans föräldrar, beundrad det riktiga uttryck och den eld, hvarmed ha läste hogt. En dam hörde honom, då ha nyss fyllt sju år, föredraga beskrifningen öt ver ett skeppsbrott. Hans rörelse steg me stormen. Med talande blickar och åtbörde utropade han: , nu är masten borta! de är alla förlorade. Och i stark själsspänning vände han sig till fruntimret och sade: ,,dett är slitför sorgligt. Det är bättre att jag läser någonting roligt för er. Walter var ursprungligen ett mycke friskt och starkt barn, men när han var halft annat år gammal blet han lam i ena foten följd af en förkylning. De kurer, som hai måste undergå at denna anledning, hindrad: honom att begagna skolundervisning och vålla de att han tidigt sysselsatte sig på egen han och lemnade sin fantasi fritt lopp. När ha sedermera kom i skola, visade han mycke: flit och rektorn förklarade i hela klassen närvaro att väl många af skolgossarne vor bättre latinare än Gualterus Scotus, men a få kunde som han intränga i auktorerna andemening. Sämre gick det med grekiskan som han började först några år senare, och den omständigheten att han deri var lång efter sina kamrater, förargade honom utan at egga honom till fördubblade ansträngningar Han fick verklig vedervilja för detta språk, oci när den grekiske läraren lät sin klass skrifve öfver utmärkta författare, så förtörnade Wal ter denne högeligen genom att författa ei uppsats, hvari han jemförde Homerus met Ariosto och erkände denne senare priset Han försvarade denna sats med en ström a illa smält beläsenhet och spetsfundiga bevis men affärdades af sin lärare med det beskedet du är en narr och blir en narr i alla din: dar. Men den gamle herrn fick dock upp lefva en tid, då denne hans elev var nästar den berömdaste i England, och erkände d: att han misstagit sig. Walter Scott sökte icke näring för för ståndet utan för fantasien. Han riktigt slök historier och dikter, resebeskrifningar och fe sagor. I den kammare han sof i föräldra hemmet, upptäckte han några band af Shak speare, som han läste vid kaminelden mec sådan förtjusning, att erinringen derom alltic stod lifligt för honom. Biskop Percys be römda samling af skottska folkvisor hänförde honom så att han lärde boken utantill och beständigt deklamerade sina älsklingsstycker för sina vänner. Tidigt hade han ett be