Göteborgsposten – 21 januari 1861, sida 1

— Skulle någon finnas, har åtminstone jag icke reda på den. — Och... förlåt, att jag så intränger ; ert lifs inre förhållanden, men min pligt fordra det och er belägenhet befaller det . . . och, återtog br Lenoir, ni har aldrig, i likhet med tidehvarfvets seder, härmat salig konungens uppförande t. ex.? — Min herre! afbröt rådsherren häftigt, mitt enskilta lif rörer mig ensam. — I vanliga fall, ja, min herre, tillade polislöjtnanten lifligt; men uti de egna omständigheter, hvari ni befinner er, måste vi, för att kunna 8e klart, borttaga alla slöjor, och isynnerhet dem, som öfverhölja några begångna ungdomsförvillelser ... Ni förlorade för tretio år sedan er hustru... kanske någon hemlig förening . .. de Niorres rättade häftigt upp sig. — Jag har inga andra slägtingar, än dem ni känner, sade han med fast stämma, under det hans nyss förut så bleka panna höljdes af djup rodnad. — Ursäkta mig då, min herre, jag har nu ej några vidaregissningar att göra. Polislöjtnanten kastade sig tillbaka i stolen med synbar missbelåtenhet och en liknöjdhet, som var alltför mycket affekterad att kunna vara verklig.