Göteborgsposten – 21 januari 1861, sida 1

är hans afsigt att göra dess ställning ibland Tysklands makter gällande, eller att för be: ständigt vackla emellan Jag skulle vilja och Jag tors icke; om han ärnar stödja sig på en politik, som skall törskaffa honom medhåll i stora massors af menskligheten känslor och önskningar, eller ärnar fortgå i ett beständigt vacklande, vid hvilket hvarje steg skall utgora en öppen motsats mot det nästtoregående. Vi kunna icke ens våga en konjektur; vi kunna endast uttala den opinion att det aldrig har funnits någon period under hvilken Preussen med mera reel fördel kunde antaga en manligt öppen och framför allt en begiiplig poliuk. Kyssland är helt och hället förlamadt, i finansielt afseende såväl som i militäriskt, genom Krimska krigets följder. Frankrike har ådragit sig så mycket misstroende att det derigenom allvarsamt förminskat sitt inflytande. Österrike är bankrutt i sina penningeaffärer och står helt nära sitt sönderfallande. Tyskland behöfver framför allt en ledare, och den hegomoni som nu skulle kunna erhållas skulle lätteligen kunna bibehållas kanske för århundraden. Revolutionen i Italien har gifvit en kraftig anstöt åt den liberala saken i hela Enropa och har öfvertygat alla menniskor att ide tider, i hvilka vi letva, fördelarne af att hafva absolut makt mer änjuppväges af dess osäkerhet. Ramlandet af påtvens verldsliga makt har gifvit ansenlig impuls åt protestantismen och Preussens blomstrande finanser kunna uthärda en fördelaktig jemförelse med de stora militär-monarkiernas räntekamrar. En ärligt samt helt och hållet konstitutionel makt i norra Tyskland kunde i närvarande ögonblick utöfva en attraktion som rädda statsmän föga drömma om. — För det oemotståndliga intryck, som det fria Piemont frambragt, har Europas mest delade nation blifvit bragdt till samdrägt. Att förena Tyskland under en krona skulle vara på en gång lättare och en mera varaktig triumf. Allt detta kunde ske ifall blott konungen af Preussen kunde förmås att ärligt och allvarligt vilja det; men tillsvidare visar han intet tecken dertill, och vi kunna icke vänta att detta tillfälle icke också skall sjunka i samma graf som redan slukat så många andra.