Göteborgsposten – 21 januari 1861, sida 1

vacklande rådslag och svag handling, och ma kan hoppas, säger man, att nu, då regentei blifvit konung, man slutligen skall få se di länge fördröjda forväntningarne fullbordas. An tagligen har man dock aldrig varit mera fjer ran från deras realiserande. Inflytanden är i rörelse, hvilka drifva den nuvarande ko nungen af Preussen att kasta åsido sin bro ders vacklande politik och uppträda för Eu ropa såsom grundläggaren af en dynasti a det napoleoniska eller snarare det caesariske slaget, deri konungen såsom hufvudman föl jarmeen, styrer allting genom sina absoluts vilja och icke erkänner någon annan makt : staten utom sin egen. Mot impulsernai den: na riktning ställa sig å andra sidan den stridiga beskaffenheten af hans besittningar, faran af missnöje hos åtminstone en del af hans undersåter, och den olyckliga ställningen att hämmas i sina rörelser af Frankrike, Ryssland och Österrike, af hvilka ingen är en verklig vän, under det att de alla ganska hastigt och under den obetydligaste törevändning kunna blifva högst farliga fiender. Sålunda förlänges ovissheten allt fortfarande och nationen hålles i okunnighet om den skall hafva någon politik alls eller icke, och om denna politik skall blifva absolut eller liberal, patriotisk eller dynastisk. Under det sakerna befinna sig i detta osäkerhetens tillstånd offentliggör konungen en adress till sitt folk, och man griper den naturligtvis med begärlighet, för att få se hvad Preussens och Tysklands tillkommande öde skall blifva. Den aflidne konungen, få vi veta, lade grunden till stora saker, men vi kunna ej glömma, att dessa saker ännu icke hafva framskridit längre än till grunden. Konungen lofvar att vårda sina förfäders arf, men vi kunna icke afgöra om med detta arf menas Preussen eller dess konstitution. Hans hand, lofvar han, skall beskydda allas rätt och välfärd inom hvarje klass af folket; den skall understödja nationens dyrbara lif. Enligt våra begrepp skulle dock nationens lif och välfärdblifva bättre skyddade, ifall de anförtroddes åt nalionen sjelf. Vilkoren för Preussens makt äro, säger konungen vidare, grundade på dess andliga och moraliska kraft, dess religiösa känslor, föreningen af frihet och lydnad samt stärkandet af den militära makten. Hvad med allt detta menas, är svårt att förstå och det, ir illa att den preussiska statens välfärd icke skulle grunda sig på någon begripligare basis. honungen vill vidare iakttaga konstitutionen, och ehuru Europas förtroende är skakadt, vill ran försöka att bibehålla fred, men ifall krig kall komma, förlitar han sig på sitt folks nod och Guds välsignelse öfver hans sändling, Sådant är det program, som Preussen ar framför sig och man måste sannerligen ara en skarpsinnig uttolkare af ett inveckadt skrifsätt och en metafysisk jargon, för att rån denna samling af meningslösa ord afgöra m konungens af Preussen aftsigt är, att göra andets konstitution till en verklighet eller att ehandla den blott som en formalitet; om det 1 VESSEENSE TERO SEN SNART ENN EISENSTEIN Se