Göteborgsposten – 21 januari 1861, sida 1

I — sägelser. Man kan icke uttala någonting on den, hvilket skulle behöfva att närmare be stämmas genom ett tillägg af något motsatt Den preussiska friheten är uppblandad mec en stark tillsats. af absolutism. Preussen: folkuppfostran neutraliseras af den torrhet och den formalism som åtföljer densamma. Preus: sen är en militärstat, men dess armå står knappast på en högre ståndpunkt af organisa: tion än ett landtvärn. Det är ett parlamentariskt land, men pressen och folket äro begge lika underkastade polisens absoluta kontroll. Man skulle tro att ett sådant land skulle hafva nöjdt sig med att försöka att försona och förena de stridiga elementer, som finnas inom detsamma; men Preussen är ett land, om ockå just icke med djupa och stadgade föresatser, så i alla fall med många sträfvanden och böjelser. Preussen åstundar ganska mycket att taga ledningen af sakerna i Tyskland om händer, och att under sin fana förena allt liberalt och upplystinom den stora tyska nationen; men det kan icke besluta sig att verkligen och helt och hållet blifva liberalt sjelft. Det har en vemodig längtan att göra anspråk på hertigdömet Slesvig såsom sitt, och ifall tal och sånger skulle hatva kunnat förvandla detta danska land till tysk mark, så skulle saken för längesedan vara utförd. Preussen tror att det har ett gemensamt intresse med Ryssland, ehuru det på samma gång är afundsjukt öfver sin kolossala grannes makt. Det hatar Frankrike på samma gång som det är oroligt ängsligt att ställa det tillfreds. Det drages till Österrike af gemensam fruktan och stötes tillbaka ifrån det genom ömsesidig rivalitet; det försäkrar England om sina sympatier under det att det omsorgsfullt undviker att dela dess politik. Dei är icke att undra öfver, att en sådan nation beständigt skall vara ett föremål för anmärkningar och uppfordringar; ty under det att det har något som ger hvar och en anledning till hopp, har det också någonting att inge hvar och en afsmak och göra en missbytt med. Vi stå nu vid begynnelsen af en ny regering. Om den aflidne kungen kan man gerna säga att han var en afbild af det land som han styrde öfver, att ingen menniska gifvit mera anledning till hopp och mindre till tillfredsställelse, att ingen gjort upp flera planer och sett färre bragta till ett praktiskt resultat. — Då hans broder tillträdde regentskapet tog denne en ställning, som tycktes lofva väl för hans lands frihet. Kreutz-Zeitungs parti med dess romantik och dess fanatism hade fallit rån makten, och man leddes att hoppas, att lenna förändring skulle blifva gryningen till en ny och ljusare tidrymd. Men man har nåst öfverge dessa förhoppningar. 9Schleinitz ir, när allt går omkring, närapå detsamma som Manteuffel, endast med ett annat namn; och hvad beträffar den allmänna opinionens itveckling, så befinner sig Preussen temligen ;å samma ståndpunkt, som det befann sig på örut. Men ett regentskap är alltid en tid af