sanning varnande spegel för dem, som kunna känna sig frestade att träda i Kempffs fotspår! Gefle-Dala-jernvägen har gifvit i inkomst under sistl. December månad 18,394 rdr 24 öre. — Inkomsterna under hela året uppgingo till 437,469 rdr 15 öre. Böndagarne. I Posttidningen för d. 15 d:s tillkännagifves att de fyra allmänna böndagarne skola i år firas d. 3 Mars, d. 12 Maj, d. 7 Juli och d. 6 Oktober. Detta kände man redan förut genom den i fjol utkomna almanackan. Det gamla bruket att hålla gemensamma tacksägelse-, botoch bönedagar, är i sig sjelft ganska vackert; men vi, och säkert mången med oss, skulle dock med glädje se att vederbörande ej befallde eller ansåge dem vara fastedagar. Då meningen aldrig är, att de skola vara några svältdagar, eller att någon kroppens späkning, såsom en Gudi behaglig gerning, på dem skall verkställas, så torde det vara på tiden att vi äfven till formen frigjorde oss från denna obehagliga rest af gammal Papistisk surdeg. Prestbristen. Man läser i Falu Tidning: Såsom ett bidrag till prestbristeus statistik kan anföras, att under hela det sistförfl. året ingen prestvigning inom Westerås stift egt rum: en omständighet som sedan början at 1700-talet inträffat ett enda år förut, nemligen 1772. Då för öfrigt under de tio nästföregående åren 1850—59 antalet af dem, som blifvit ordinerade, icke i medeltal uppgått till mer än 4 om året, i stället att det normala medeltalet förut utgjort 8 a 9; så faller det af sig sjelf, att ibland det yngre och för en längre framtid påräkneliga presterskapet ett allt betänkligare deficit mäste uppstå. Också eger stiftet för närvarande, till biträde vid uppehållandet af sina nära 200 ordinarie rent presterliga befattningar, icke mer än 41 extraordinare prestmän (deruti jemväl inberäknade 2, hvilka tjenstgöra utom stiftet). Det bör under sådant förhållande räknas för en synnerlig lycka, att sjukdom och död farit skonsamt fram ibland det äldre presterskapet, så att ingen församlingstjenst behöft, så vid bekant är, ligga nere längre eller kortare tid. Tjenstbarheten och litslängden hafva ibland nyss omnämnda äldre medlemmar af ecklesiastikstaten varit så onskligt bevarade, att tillochmed sällan i mannaminne den presterliga befordran inom stiftet torde varit så trög som just nu. Statens bangård i Örebro. I Nerikes nya Allahanda berättas följande, i hvilket Köping-Hult-bolaget ej alldeles oskyldigt får sitta emellan: , Såsom man torde erinra sig, iklädde sig Örebro stad under senaste riksdag förbindelse att ansvara för, att tomt till bangård i Örebro skulle, om Örebro-Halsbergsbanan komme till stånd, kostnadsfritt åt staten upplåtas, Utgiften for staden till följe häraf ansågs ej blifva stor. Dels uppgats vid etterfrågan på jernvägsbyrån i Stockholm en vida mindre jordrymd vara behöflig, än den, som sedan fordrades; dels ansåg man sig hafva moralisk säkerhet för att Köping-Hult-bolaget, som af staden erhållit stor jordrymd utan ersättning och af förening med statsbanan skördar stora fördelar, skulle kostnadsfritt eller mot låg ersättning upplåta en sträcka för bolaget obehöflig jord, som åt statsbanan måste anskaffas; dels ansåg man sig ock kunna vänta, att länet i öfrigt, som af Halsbergsbanan har mycken förmon att vänta, skulle bjelpa till att draga kostnaderna, hvilka lära uppgå till vidpass 12,000 rdr. Under sådana omständigheter, och då saken brådskade, iklädde sig, som sagdt, Örebro stad förbindelse, att vilkoret skulle fullgöras. -Emellertid har KöpingHult-bolaget svikit stadens förväntan genom att gifva ett bleklagdt nej till svar på gjord framställning. Deremot lar hushållssällskapets förvaltningsutskott hafva under antagande, att staden, länet och jernvägsbolaget skulle tillskjuta hvar sin tredjedel, tillstyrkt, att hushållssällskapet måtte härtill anslå 4,000 rdr.