Göteborgsposten – 19 januari 1861, sida 2

tror dem i sin ordning vara offer, liksom ni, m:me de Versac, hennes son och den arme faderoch moderlöse varit det, och liksom de sjelfve, om vi ej ställa oss emellan dem och mördaren, en gång skola bli. — Nå, hvem misstänker ni då? — Har ni några andra slägtingar? — Min svägerska och hennes tvenne döttrar, mina niecer. -— Utan tvifvel. — Och det skulle vara hon ...en qvinna hvars karakter är ren och fläckfri; det skulle vara hennes döttrar, tvenne englar af godhet och behag, som knappast ännu stigit öfver barndomens tröskel, det skulle vara de, som... — Se efter hvem brottet kan gagna! svarade polislöjtnanten högt och tydligt. — Men, min herre, de befunno sig icke i Paris, då de första morden begingos. De känna icke ens till dem, och ännu i denna stund är det blott min svägerska, som har förtroendet af min smärta, Blanche och Lonore veta ej orsaken dertill. — Men, sade Lenoir, Blanche och Lonore äro mycket fattiga; de och deras mor bero ju helt och hållet af edra välgerningar? (Forts.)