Göteborgsposten – 19 januari 1861, sida 2

att uttala dem vid minnenas fest i ungdomens, i de förhoppningsfullas krets. Åt eder lefnadsbana, j sträfvande ynglingar, anförtror den äldre slägten verket att arbeta för en ljusare framtid i samma goda anda, hvarmed vi nu höja bägaren för det svenska broderfolket och för rikenas förbundsfördrag! Slädpartiernas tid är inne. Från nästan alla delar af riket skildra tidningarne, mer eller mindre poetiskt, dylika af nordbon så omtyckta nöjen. Nyligen meddelade vi en beskrifning öfver ett dylikt från Sölvesborg, och såsom en pendant anföra vi i dag följande ur tidn. Dalpilen (i Falun) för d. 12 d:s: Förl. torsdagseftermiddag hade man här i staden den lifvande anblicken af ett rätt talrikt slädparti. Dessa nöjen äro icke utan skäl högt värderade — isynnerhet af älskande. Det friska element, hvaraf deu nordiska vintern består, det glada obevittnade samspråket och skämtet, den hastiga farten — allt detta måste nödvändigt gifva en behaglig relief åt detta nöje. Erfarenheten visar också, awt den skarpa kölden vid dylika tillfällen ingalunda åstadkommer någon stagnation i blodet, utan i stället mången gång fördubblar hastigheten af hjertats slag. Skulle möjligen en törarglig snödrifva eller en halkig krökning af vägen omkullkasta körsvennen och hans älskliga skatt — den skalken Amor står vanligen bakpå hvarje släda — samt sålunda påtvingar de åkande ett mycket intimt närmande till hvarandra — en särdeles nära förening — kan snödrifvan eller svängningen grufligt lätt fororsaka äfven en annan förening — en förening genom lifvet. Huruvida någon dylik stejlpning vid detta tillfälle inträffat är naturligtvis ännu obekant, men framtiden torde upplysa derom. — Sedan sällskapet samlats å stadshusgården företogs en rutsch åt landet till Korsnäs, der förfriskningar intogos, hvarefter man återvände till staden och samlades till en bal, som lärer varit ganska mycket animerad. — Man omtalar, att ännu ett dylikt nöje med snaraste kommer att åvägabringas, men af andra deltagare. I sådan händelse tillönska vi så många kullköringar, med ofvan antydda resultat, som möjligt. En korrespondent från Stockholm berättar till Dalpilen: Det påstås allmänt att vår store Dahlqvist (skådespelaren) helt hastigt blifvit — en förmögen iman. Han lär ha blifvit testamenterad omkring 30,000 rdr af en mindre klok hökare. — Samma korrespondent berättar äfven: Ett förfärligt snöfall under ett par dagar har skänkt oss 3 alnars djup snö på gatorna och 6 alnar hög på taken; jag kan pruta något, men så förb. mycket blir det inte. Falskt mynt. Å Kalmar apotek har en bonde från Bjursnäs aflemnat en särdeles väl efterapad dansk specieriksdaler. I anledning häraf tilltalad vid Kalmar rådhusrätt, har han förebragt bevisning om, att ifrågavarande silfvermynt utprånglats af en namngitven sjöman från Södra Möre härad. — Under de senare dagarne hafva till Stockholms poliskammare inlemnats tvenne falska 50-ören af tenn, hvilka af olika personer bekommits vid ligvid. De lära vara så väl efterapade, att det fordras någon liten särskild uppmärksamhet vid emottagandet för att särskilja dem från de äkta. Engelbrektsmonumentet. Den i Orebro bildade komiten för mottagande af bidrag till den föreslagna vården har nu i sin ego 15,503 rdr 88 öre. Skärpt dom. :Norrlands-Posten från Gefle berättar: Spanmmålshandlaren Uno Kempff, hvars åtalande inför domstol härstädes törlidet år för svekligt och bedrägligt förhållande i handel väckte stor uppmärksamhet, och som af rådhusrättens härstädes 2:dra afdelning dömdes, utom till betydliga ersättningar till målsegande och vittnen, till halftannat års fästning, har, efter unförda besvär så väl af honom som af allmänna åklagaren, nyligen fått sin dom af hofrävten; den lyder der på icke mindre än fyra års fästning, — en i