Göteborgsposten – 19 januari 1861, sida 2

— Dessa grymma misstankar sönderslita er inre, jag förstår nog det; men de äro ej uta orsak, tro mig. Dock, alldenstund det skulle var alltför smärtsamt för er sjelf att följa dem, a låt mig följa dem på deras väg mot denna san ning, som det åligger oss båda att afslöja, e såsom hufvudet för en förtryckt familj, mig såson en embetsman, hvilken är skyldig att gifva sä kerhet åt sin konungs undersåtare. Rådsherren gjorde en åtbörd, till teckei att han på intet sätt motsatte sig löjtnantens af sigter. — Jag sade nyss, fortfor hr Lenoir, se efte hvem brottet kan gagna! Under närvarande om ständigheter är det dessutom nästan säkert, at penningbegäret leder mördarens arm, annars skull denna beräknade följd af brott vara oförklarlig Låt se gången! ...er äldste son, som är gift har tvenne barn och hans maka bär ett nyt hopp under sitt hjerta ... man tänker i ett slag döda dem alla fyra . . . giftet är ihäldt; ett un derverk räddar de oskyldiga; men giftblandarei kan ej förutse detta underverk. Således dör e son, likasom äfven hans maka och båda barn Hvem skulle hans förmögenhet tillfallit, i hän delse hela familjen omkommit? Er andre son Det var således honom brottet skulle gagna .. Men han dödas i sin ordning. Utan tvifvel hop pades man att med samma äfven kunna död: