Göteborgsposten – 19 januari 1861, sida 1

skall kunna igenfyllas. Vi vilja försöka att korthet redogöra för denna fråga samt hurt den åstadkommit detta resultat. Då de första grundläggarne af de kolo nier, som sedan blifvit de Förenta Staterna flydde bort från sitt hemlands förtryck togc de med sig tvenne ädla skatter, den religiös: och den politiska friheten. De fingo dock icke njuta dem ifred; samma makt hvars för tryck de sökt att undfly lade sin hand på dem och försökte att bortröfva dessa skatter Den blef visserligen slutligen tillbakadrifver och förjagad, dock icke törr än den genom sin beröring hunnit framkalla en pestböld som skulle sprida sin smitta omkring sig och åtminstone icke lemnaxnjutningen af de medförda skatterna oblandad. Denna pestböld var slafveriet. Ty, fästom oss dervid, slatverinstitutionen infördes icke i Amerika a! amerikanarne. Det var de europeiska 1.0narkerna som genom de vinningslystna stipulationer om negerhandeln, hvilka de öppet och oförsynt införde i nästan alla det 17:de och 18:de århundradets fredsoch handelsfördrag, påtvingade dem densamma. Då nu derföre Europa och folkväldets fiender peka på Förenta Staternas slafveri och ropa skam ofver den nya verlden och dess demokrati, så låtom oss ätminstone komma ihog att det; är Europa och monarkerna, som först hafva inplantat detsamma derstädes. På detta sätt var slafveriet innan revolutionskrigets början infördt i alla de 13 kolonier som lösryckte sig från England, utom i Massachusetts, samt förefanus färdigt redan före unienskonstitutionens bildande. Genom denna konstitution sammanslöto sig de skilda provinserna i atseende å alla torhållanden utåt till en enda stat med egen och särskild regering, men bibehöllo absolut frihet i afseende å inre, såväl politisk, som civil och kriminell samt ekoromisk lagstiftning. Slafveriet hörde naturigtvis till det senare slaget, och alla frågor ingående detsammas afskaffande eller bibevållande, voro derföre endast frågor för de skilda staterna och deras skilda styrelser, cke för unionen och dess regering. I de vordligare staterna der slafvarnes antal var betydligt och genomförandet at en emancivation derföre lätt, skedde detta äfven snart, nen i de södra staterna, der slafbetolkningen var betydlig och slafveriet redan inträngt i amhällets hela ekonomiska anordning, blef let alltvidare bibehållet, vare sig af bristanle mensklighet, eller emedan en emancipation ar för svår. Unionen kom sålunda att inneålla tvenne slags stater, slafstater samt de å kallade fria staterna, men utan att de enare på något sätt genom unionsmachineiet kunde ingripa i slafstaternas lagstiltning ör att åstadkomma dess upphäfvande derstädes. Jet är icke heller slafveriets upphäfvande och egrernas emancipation som striden emellan lafstaterna och de fria staterna gäller, utan ågra andra med slafveriet sammanhängande ekundära frägor. Utom sin ställning att vara en förening — örn rt i re a nl RR