Göteborgsposten – 19 januari 1861, sida 1

herrens, tog den olycklige fadrens händer i sina, med ett uttryck af det största deltagande, och återtog : — Min herre, jag skulle icke yttra mig på detta sätt till hvem som helst; men jag har framför mig en ej vanlig man. Jag talar till en allmänt aktad embetsman och jag säger till honom: lemna för ett ögonblick er ställning såsom familjechef, låt den af olyckan hemsökta menniskan lemna rum för den rättskaffsne och upplyste domaren. Må denne domare blicka in i en rad af brott, lika dem som hemsöka honom sjelf, men begångna i en annan familj än hans; må han för ett ögonblick ransaka i denna mörka affär och må han svara efter sitt samvete. Hvad skall han göra, för att kunna uppnå sjelfva det ondas källa och få reda på den brottslige? Rådsherren betraktade Lenoir med en fast och djup blick. Derpå lät han sorgsen sitt hufvud sjunka ned på bröstet och sade: — Domaren skulle göra hvad ni nu gjort, liksom ni skulle han följa de föreskrifter rättsaxiomet gifver men om domaren icke tvekade att gå rakt på målet, skulle fadren heldre fördraga döden än låta någon af den förres misstankar drabba den senares barn!