— Och i händelse den manliga afkommar skulle slockna ut? — Då skulle alla rikedomarne tillfalla mir dotter. — Hon har inga barn? — Nej. — Och om hon ginge bort? — Då skulle hela förmögenheten öfvergå till mina brordöttrar, Blanche och Lonore: deras mor har sjelf ingen rätt till att taga arf efte hennes mans bror. — Och efter edra brordöttrar? — Jag har inga andra slägtingar. — Arfsfrågan rör sig således emellan den faderoch moderlöse, sonen till mime de Versac, er dotter och edra båda brordöttrar? — Javisst, genmälte hr de Niorres, men hvarthän vill ni komma med alla dessa frågor? — Jag vill påminna er, min herre, svarade polislöjtnanten, om detta rättsaxiom, som ni bör känna ännu bättre än jag! Se till hvem brottet kan gagna! Hr de Niorres blef ytterligt blek. -Min herre, sade han med qväfd stämma, betänker ni väl edra ord? Ni anklagar en hel hederlig familj? — Jag söker efter den brottlisge! svarade polislöjtnanten kallt. Derpå drog han sin stol närmare intill råds