Göteborgsposten – 17 januari 1861, sida 1

— Om det gällde någon utaf dem! . . .sade markisen, som blifvit ytterligt blek. — Åh, denna fruktan för någon olycklig händelse hänger öfver oss som ett Damoclessvärd och är snart alldeles odräglig! Vi måste till hvad pris som helst utträda ur denna falska ställning. — Då måste vi genast utföra hvad vi beslutat. —Nåja, låt oss handla! — Men vi måste framför allt afvakta rådsherren. — Du har rätt. De båda unga männen stannade och stodo stilla på något afstånd från det hus, der rådsherren gått in. Härunder spridde sig deras reskamrater i omnibusen omkring på Vapentorget. LeEonard skyndade som en pil mot slottet, och till den del deraf, der de små våningarne voro belägna, Talma, hans vän, Michel, Tallien, Angereau och Joachim skiljdes åt under löfte om att mötas kl 3 på samma ställe, för attspisa middag tillsammans hos mamma Lefövre, under det Danton, Fouch och Saint-Just styrde kosan mot Robespierres boning. Marat, med händerna instuckna i sina fickor och Jean, med paketet under armen, begåfvo sig sist i väg, den ene till grefvens