Göteborgsposten – 17 januari 1861, sida 1

mo ARN mr RN NN taga skatter på annat håll och-på annat sätt län genom tullen. Det var så Enugland ocksi i visst afseende gjorde vid afslutandet af han delstraktaten med Frankrike. Denna anmärk ning gör denna fråga beroende af frågan on hvilket beskattningssystem som är det lämp ligaste och fördelaktigaste för ett folk. Dett: förhållande, att frihandelsdiskussioner sålund: leda öfver till betraktelsen af denna fråga, ä ett ganska anmärkningsvärdt faktum, son kunde gilva anledning will många betraktelser Det är likväl en skild fråga för sig. Förut satt dock, att antingen tullen är evt riktigt beskattningsmedel eller att det icke finnes nå gon antaglig utväg att byta ut den mot något annat, så är den gjorda invändningen alldeles riktig, att en fribhandelsstat icke utan sin egen ruin kan lemna någon fördel i ersättning för de tullnedsättningar den kunde begära at en stat, som hyllar protektionssystemet. Ett sådant fördrag kan och bör i så fall icke komma i fråga. Det enda sätt, på hvilket den stat som rättat sin lagstiftning efter frihandelns grundsatser då kan hoppas att få sin afsättning på den andra staten utvidgad och förökad, är derigenom att denna kunde öfvertygas om frihandelssystemets riktighet, så att den borttoge alla importinskränkningar, emedan den insåge att det vore dess egen fördel, och utan att fordra någon ersättning derför. Den gjorda invändningen emot sådana fördrag är som sagdt riktig; men huru riktig den än är, är den dock riktig endast i det fall, att den ena staten fullständigt genomfört frihandelssystemet i sin lagstiftning. Eger dettå icke rum, så är förhållandet helt annorlunda, ja rakt tvertom. Har en stat begynt tillämpa frihandelsprinciperna, men ännu icke utfört dem helt och hållet i deras yttersta konseqvenser, så är afslutandet af en sådan traktat så långt ifrån att vara ruinerande för landet, att den tvertom är ytterst fördelaktig. I ersättning för de tullnedsättningar man begär af den stat, som fasthåller protektionen, kan man då lofva motsvarande nedsättningar 1 sina egna tullsatser, och kan sålunda slå två flugor i en smäll, förskaffa utvidgad och lättad afsättning åt sitt lands produkter, på samma gång man kompletterar sitt eget frihandelssystem. Det var så England gjorde genom den Cobdenska handelstraktaten med Frankrike. I denna genomgångsställning i afseende å frihandelsprinciperna stå vi också ännu här i Sverige. Vi hafva väl låtit dessa principer influera på vår tull -lagstiftning, men vi hafva ännu icke tillämpat dem i alla deras qvenser. Fribandelns grundsats är, att ; len skall vara till blott for att skaffa staten inkomster och att hvarje tullsats som icke i väsendtlig mon uppfyller detta vilkor skall afskaffas. Denna satts se vi utförd och förverkligad i den sista engelska tulltariffen Alla varor som erfarenheten hade visat att icke lemnade någon särdeles stor tullinkomst utöfver hvad uppbörden af tullen på dem kostade, förklarades stade, förklarades tullfria, så att tull bibe-i så att tull bibe