Göteborgsposten – 15 januari 1861, sida 1

samt blefvo skilda från hvarandra. Hustrun hade sett mannen ryckas ifrån henne, men tyckte att han dervid ledde barnet. Mannen å sin sida hade tyckt detsamma om hustrun. Då de kommo hem hade likväl ingendera barnet med sig. Döm om deras djupa förtviflan ! Efter att ett ögonblick ha öfverlemnat sig åt denna, började de med feberaktig ifver att spana bland folkhoparne, som ännu voro ute på gatorna. De anmälde saken hos auktoriteterna, hvilka satte alla krafter i rörelse. Intet barn upptäcktes. Förtviflan slog allt djupare rötter i deras bröst. Vansinnet hotade att bemäktiga sig dem. Åtta dagar förflöto under de noggrannaste efterspaningar, hvilka alla blefvo förgäfves. Den stackars modren aftynade småningom. Detta äktenskap, som förut varit ett mönster af enighet, blef nu olyckligt äfven genom den split som deri insmög sig. De anklagade hvarandra för att vara upphof till den gemensamma förtviflan. Slutligen, det var en afton för nära åtta dagar sedan, försökte mannen i förtviflan öfver sin olycka och öfver hustruns beständiga förebråelser att skära af sig halsen med en rakknif. Grannarne skyndade dock i rättan tid, till hjelp, för att