Göteborgsposten – 15 januari 1861, sida 1

-4 LA sådan fredlig lösning, såsom troligast synes icke skall kunna åstadkommas. Vi vilja taga ännu en annan sida af saken i betraktande samt söka att vända våra läsares uppmärksamhet på de omstandighetnr som gjort ett sådant förhållande som Österrikes till Venetien möjligt, samt som ännu göra att ett, tyvärr nog stort, parti inom Tyskland söker att understödja och försvara detsamma. I den internationella eller såkallade folkrätten är det ett brukligt uttryck att beteckna stater såsom suveräner samt att, då innevånarne i en provins utgöra medlemmar af en stat, säga att den och den staten eller suveränen eger den och den provinsen. Dessa termer och uttryckssätt hafva sin rot i ett foreställningssätt, som härstammade från feodaltiden, och enligt hvilket fursten betraktades såsom egare af det rike hvars högste styresman han var, och innevånarne i detsamma såsom varande endast inventarier hörande till hans cgendom. Detta föreställningssätt är längesedan försvunnet och man erkänner icke mera länderna och folken såsom furstarnes egendom. Alltsedan Mirabeau till Europas mest enväldiga konung framdundrade satsen att furstarne icke äro annat embetsmän för att sköta folket sangelägenheter, hår åsigten om furstarnes eganderätt till sina riken upphört att vara gällande, och regenterna, vare sig ärftliga eller andra, betraktås endast såsom medel för uppnående af statens ändamål. Men i stället för furstens fysiska person har man satt den moraliska personlighet, som man benämner staten, och betraktar densamma ännu i denna stund såsom stående i ett slags eganderättsförhållande till statens territorium samt i ett sorts feodalt seigneurialförhållande till dess befolkning. Följden deraf är den, att man ännu betraktar tvister och stridigheter stater emellan från ungefär samma synpunkter som tvister och stridigheter emellan enskilda personer. I synnerhet är detta fallet då det gäller frågor om frånskiljande af provinser från en stat och deras förenande med en annan; de uppfattas närapå alltid som en egendomsfråga, en fråga om mitt och ditt. Man betraktar då staterna såsom priva.a personer som ligga i tvist om en jordegendom och bedömer vanligtvis hela frågan etter vanliga privaträttsliga grundsattser. Det är på detta betraktelsesävt som österrikiska regeringen sjelf och en del af dess medhållare stödjer sina anspråk på att Venetien skall utgöra en jel af den österrikiska staten, eller såsom det heter på det från eganderättstörhållandena lånade språkbruket, skall tillhöra österrikiska kronan. Och på samma åsigter stödja sig också i hutvudsaken de som tramställa förslabet att mot en penningeeller, såsom några vilja, en landersättning förmå österrikiska regeriogen att afstå från Venetien. Man beraktar denna provins såsom en Österrike tillrörig egendom, för hvars expropriation till det uwlmärna bästa det är berävtigadt att erhålla vederlag. — Det är uti en sådan uppfattning RNA RRRAK ÖVRE SOSSE NEVIS DNR