Göteborgsposten – 15 januari 1861, sida 1

af ståterna såsom privata personer med lika dana rättigheter och skyldigheter, som inon Iprivaträtten, som hela den österrikisk-veneti anska frågan har sitt upphof. Men just denna fråga och den ställning i hvilken Österrike och Venetien stå till hvar landra, synes oss vara särdeles egnad att an tyda det falska och oriktiga i detta betrak telsesätt. De mått och steg, hvilka den öster rikiska regeringen sewt sig tvungen att tag: för att upprätthålla sin förmenta besittnings rätt, hafva nemligen åstadkommit ett förhål lande så stridande mot all förnuftig föreställ ning om en regerings förhållande till sin: undersåter, att man genast måste börja ans att det aldrig kan härleda sig från annat är helt och hållet falska grunder. -— Regerin garne äro, som sagdt, endast medel för upp: nående af statens ändamål. Man kan hafva olika åsigter angående omfånget och beskaffenheten af detta ändamål, men derom äro dock alla ense, att till detsamma hörer skyddandet af den personliga friheten och rätten och då en regering af den grundsats den föl. jer, konseqvent ledes att icke allenast åsidosätta denna sak, utan rakt utaf att uppträda emot densamma, så kan man tryggt påstå, att den grundsatsen är oriktig samt stridande emot statens väsende och begrepp. Och det är just detta, som inträffat med hänseende till den österrikiska regeringens uppträdande i Venetien. Den har derstädes trampat närapå all personlig frihet och alla personliga rättigheter under fötterna och förvandlat hela denna provins till endast ett stort fängelse. Och vi vilja fästa uppmärksamheten derpå, att detta icke skett af blott omensklighet och lust att plåga, ehuruväl äfven detta har inblandat sig 1 Österrikiska regeringens förfarande, utan att detta varit en nödvändig konseqvens af den åsigten, att den hade en egande rätt till Venetien, hvilken hvarken främmande makter eller undersåter egde att kränka. Det är nemligen svårt att inse, att Venetien utan vidtagande af dessa åtgärder kunnat bibehållas såsom österrikisk provins. Men det är å andra sidan svårt att inse, huru den grundsats kan vara riktig, som i sin tillämpning kan behöfva använda sådana åtgärder, som så strida emot all statsinrättnings ändamål. — Saken är också den, att hela åsigten om staternas eganderätt till de provinser de omfatta är ohållbar, samt att frågan om statsområdets omtång och utsträckning, likasom alla andra ågor om en stats politiska organisation, icke ir en fråga om rätt och orätt, utan hvad enselsmännnen kalla en question of expediency, en råga om hvad som är lämpligt eller olämp igt, nyttigt eller icke för uppnåendet af staens ändamål. Detta sätt att betrakta saken på är icke nytt; läran om att handla efter statsskäl är sammal, men man har sällan gjort sig klar eda för statens ändamål och hvad som är verkligen förde!aktigt och nyttigt för detsamnas uppnående. Alven inom detta betraktel;esätt har bruket att föreställa sig staterna