Göteborgsposten – 14 januari 1861, sida 1

åter upphissade alltsammans till sig och i betalning nedkastade en half ecus till landtmannen som för: nöjd aflägsnade sig. Helt förtjust öfver sin handel går den unge mannen för att söka sin hustru och bedja henne deltaga i sin måltid. Men hon var i messan, hvarföre han nedgick i sin fars rum; men äfven denne var utgången. Fruktan för att bli förgiftad gjorde att man åt blott föga inom rådsherrens familj, hvarföre den ufige äkte mannen, hungrig som han var, utan att invänta något sällskap satte sig ned att äta af sin frukt. En timma senare återvände rådsherren med sin sonhustru. De inträdde i det rum, hvarest rådsherrens son vanligen vistades, En ryslig syn mötte deras ögon... Sonen, maken låg der ett lik! ... Fasan var nu gränslös i huset. Förfärade ville tjenarne fly, och tillochmed den gamles måg förklarade att han under någon tid ämnade göra resor med sin hustru. Men äfven denna gång upprätthöll den stackars qvinnan, som nyss blifvit enka, de öfrigas mod. Hon förklarade, att hon ej ville lemna sin svärfader, äfven om hon derigenom utsatte sig för samma öde, som träffat så många andra af hennes familj.