Göteborgsposten – 14 januari 1861, sida 1

en sådan motvilja finnes, är det tvifvel underkastadt om ens tvångsåtgärder skulle framkalla riktiga uppgifter. Denna erfarenhet från England och förhållandena derstädes forklarar tillräckligt olikheten i de åsigter som blifvit framställda om på hvilket sätt och i hvilket omfång man bör törsöka att samla pålitliga statistiska uppgifter rörande åkerbruket. Denna olikhet torde dock kunna upphäfvas ifall man gör klart för sig hvarpå det egentligen kommer an. De sifferuppgifter som böra offentliggöras, böra icke allenast vara pålitliga utan också tillkännagifvas i råttan tid. Fasthåller man detta så torde administrationens åliggande tillsvidare böra vara att samla uppgitter om jordbrukets natur och utsträckning. Skörden måste i alla fall under en lång tid utgöra föremål blott för ett löst öfverslag, och en noggrann ötversigt deraf skall äfven om man använder de allra största omkostnader derpå, alltid komma försent för att kunna vara af användbarhet till något praktiskt ändamål. Man torde vara böjd att tvifla på om blotta kunskapen om jordbrukets utsträckning kunde vara till någon särdeles nytta; men vi skola försöka att belysa denna tråga. Man erkänner i allmänhet att det är nyttigt för landtmannen att prisen icke fluktuera alltför mycket. Dettå gäller dock icke blott det att priserna sjelfva det ena året äro så mycket som möjligt desamma som det andra, men likaså mycket det att förhållandet emellan prisen för de olika spanmålssorterna förblir så mycket som möjligt oförändradt. Ja för jordbrukaren är denna senare punkt kanske af ännu större betydelse än den förstnämnda. Högst olika omkostnader fordras för odlandet af de olika slagen af spanmål. För ett stycke jord som är besådd med hvete äro utgifterna icke desamma som för det som är besådt med korn eller hafre, men nettoinkomsten för hvarje jordstycke bör dock stå i förhållande till de omkostnader man lagt ut. Hafre till 7 rdr för tunna bör vara likaså lönande som korn till 12 rdr eller hvete till 20 rdr och dock är förhållandet mellan prisen ofta högst omvexlande. Förhållandet emellan produktionsomkostnaderna är detsamma men förhållandet emellan prisen är fluktuerande, och grunden dertill kan icke sökas blott i för den ena eller den andra sorten gynsam eller ogynsam väderlek utan också i den olika utsträckning i hvilken hvarje sädessort odlas. Åkerbruksstatistiken i Skotland, så ofullständig den också är, visar den allra största omvexling i produktionen af de olika slagen af spanmål. Det behöfves nemligen endast höga hvetepriser i ett eller två år och strax lägga jordbrukarne all sin kraft på att odla hvete. Är kornet dyrt så kasta sig alla på produktionen af detta sädesslag, så att prisen bestamma riktningen i spanmålsproduktionen liksom i all annan produktion. Af det som betalas bäst söker hvar och en att frambringa mest, men prisen gälla för ögonblicket hvaremot produktionen sträcker sig ut i framtiden så att innan skörden är inbergad har förhållandet ändrat sig för den sort som odjats af alla; den visar sig nu i öfverflöd på alla marknader samt faller i pris, under det;