Göteborgsposten – 14 januari 1861, sida 1

EARNED ANS fp ES AE Om åkerbruks-statistik. (Ur ett statistiskt blad). För fem år sedan uttalade sig engelsk: parlamentet med stor majoritet for nodvän digheten af införandet af ett system för inre gistrerande af landets årliga sädeproduktior på lämplig tid. Det var icke statistici, fi nansierer eller spannmålshandlare som för mådde parlamentet till detta uttalande, utar anstöten dertill utgick från den församling som närmast är intresserad i jordegendoma nemligen öfverhuset. En komitå trädde till samman af män tillhörande nationens olik: kretsar, egendomsegare, förpäktare spanmils handlare o. s. v. och i öfverensstämmelse mec denna komites betänkande inlemnade lorc Stanley af Alderley ett lagförslag som ble väl emottaget af ötverhuset. Förslaget öfver lemnade icke åt de respektive producenterne sjelfve att afgöra, om de ville gifva regerin gen de önskade upplysningarne eller icke utan ålade detta som en pligt, samt afvisade alla invändningar om otillbörligheten att inblanda sig i privata förhållanden med att påpeka den allmänna nyttan deraf, samt påbjödo böter och straff för att försakra sig om de behöfliga uppgifterna. Förslaget förkasta des dock i underhuset med samma majoritet, hvarmed det blifvit antaget af öfverhuset Orsaken dertill var dock icke att underhuset skulle haft något emot förslagets föremål, ty detta erkändes såsom både vigtigt och önskeligt, men det opponerade sig emot de medel, genom hvilka man ville åstadkomma detsamma, samt uttalade sitt ogillande at det före: slagna tvånget. I April år 1858 gjordes ett nytt försök af Mr. Caird att få saken igenom i underhuset, och ett lagförslag blef inlemnadt, för hvilket producenternas frivilliga medverkan var lagd till grund, motståndet var lika så stort, som vid förra förslaget, och det visade sig nu att det var riktadt emot saken sjelf, icke blott emot dess form. Orsaken till detta motstånd måste sökas deruti att jordbrukarne ännu icke äro tillräckligt öfvertygade om att jordbruket i afseende å afsättningen af sina produkter är underkastad samma lagar som handeln, samt att allt som lIemnar upplysning om förhållandet emellan tillbud och efterfrågan är af största vigt för producenten. I sjelfva brukandet af jorden har landtmannen gjort stora framsteg; men när han skall gå öfver att afsätta sina produkter, så åstadkommer hans misstrogenhet att han famlar i mörker om huru marknadens förhållanden ställa sig. Han erkänner väl att det tidtals kunde vara nyttigt att ha upplysning derom; men befarar dock att det vid andra tillfällen kunde lända till hans skada Han inser väl i allmänhet att stora och hastiga förändringar i prisen äro skadliga för honom samt att det är fördelaktigast för honom att kunna försäkra sig om fasta och jemna priser och att kunna söka en gynsam marknad samt undvika en ogynsam; men det oaktadt finner han det icke rådligt att sjelf gifva noggrann upplysning om det existerar brist eller öfverflöd; och så länge