Göteborgsposten – 14 januari 1861, sida 1

beroende af underhusets politiska partier. Men det egentligen nya i planen utgöres af den bestämmelsen att den skall kunna lemna lån af sedlar åt hvarje bankir, mot säkerhet al deponerade consols, hvilket lån icke finge öfverstiga ?,. af de deponerade papperens värde, beräknadt efter medelnoteringen för veckan. Räntan för de utlånta sedlarne skulle beräknas i förhållande till räntan på consols, och samma ränta skulle betalas å alla sedlar som skulle deponeras. Genom den sista bestämningen vill man skydda kapitalisten mot att blifva tvungen att emottaga den alltför låga ränta, som nu -lemnas när Englands banks guldförråd är stort, och man vill på samma gång skydda köpmannen mot de höga räntor, som nu betalas tillochmed åf de bästa vexlare när Englands banks metallförråd förminskas. Hvar och en som hade pengar skulle kunna få ungefär samma ränta, som fås för consols, och de banker och vexelmäklare som ligga inne med stora upplånade summor, genom hvilkas användande de ofta uppmuntra till oförnuftiga spekulationer, skulle i den nya banken få ett lämpligt intresse på dem. andra sidan kunde det icke längre vara fråga om svårighet att få lån mot goda säkerheter, såsom nu ofta är fallet när omsättningsmedel saknas. Planen har funnit ett gynnsamt upptagande i många kretsar, och många hafva uttalat den meningen, att den verkligen till en viss grad skulle kunna uppnå sitt mål att göra slut på de häftiga och plötsliga fluktuationerna i legar för penningar, men någon pålitlig mening om planens följder kan dock först erhållas genom erfarenheten, ifall den skulle sättas i verket, men derifrån afskrämmes man af fruktan för en störing i alla bestående förhållanden.